Aftonbladet – 26 september 1868, sida 2

om att behaga honom i botten på allt detta Doktor Richard betraktade ritningen unde: tystnad — och lemnade den äfvenledes unde; tystnad tillbaka; han märkte hennes blossande kind och förvirrade blick, men der nervösa skakningen af hennes små händer då hon knöt ihop banden på portföljen märkte han icke. Den är säkert inte lyckad, eller hur? frågade Dora, ur stånd att uthärda den spänning, hvari hans tystnad försatte henne. Jo, det är den visst det; men jag har blifvit van vid attse goda saker af er hand miss Courtenay.n En djup rodnad spred sig öfver hennes kinder, men hon lutade sig ned öfver portföljen, och doktor Richard såg det icke eller låtsade icke så det, . . om Men medan jag såg på den der ritningen, fortfor han, kom jag att tänka på taflorna i Campo Santo i Pisa — det var något i ett af edra ansigten som plötsligen erinrade mig om detta ställe, och sapningen att säga var jag för ögonblicket der och inte här. . Hvad var det för ett ansigte? frågade Dora. Det var den unge mannens. Han liknar en af riddarne i Orgagnas Dödens triumfp.n Dora såg helt tankfull ut. Dödens triumf! upprepade hon, Huru kan den se ut? Den ser ut som lifvet sjelft. Unga män och unga qvinnor med falkar och hundar sitta under orangeträd. De ha varit ute pa jagt och äro trötta. En trubadur och en sångarflicka underhålla dem. Kupidoner äro också med, såsom de vanligtvis äro i sådant sällskap — men Döden kommer — Döden, en förfärlig qvinna med skarpa klor, läderlappsvingar och en Jien