Efter den utgång, som frågah om prestbildningen vid universiteten erhöll i kyrkomötets plenum i förgår afton, kunde man .emligen lätt förutse, att mötet icke skulle: innas villigt att fästa något afseende på professor Cornelii i går behandlade motion. om prestseminariers inrättande för utdanande af en lägre klass af prester, af hvilka akalemiska studier och på dem grundade examina icke skulle fordras. Mötets Beslut, att len teologico-filosofiska examen bör blifva obligatorisk, har för ändamål att höja prest-bildningen, och mötet kunde således icke serna på samma gång besluta tillskapandet af en klass jemtörelsevis obildade prester. Denna konseqvens af det förra beslutet medvafs allmänt såsom naturlig och gifven, men etta hindrade ej att en. ganska låäögvarig. öfverläggning, som dock icke ledde till annat resultat, än att vederbörande utskotts afstyrkande af hr Cornelii motion blef af mötet sodkändt. Ett af dr Widen under öfverläggningen framstäldt förslag, att konsistorierna måtte, till prestbristens afhjelpande, berättigas att ordinera personer, som vid prestexamens afläggande skulle erhålla dispens från prof i andra språk än det svenska, ansågs alltför främmande för den behandlade frågan för att proposition derå skulle kunna öras, men. ordföranden gaf. hr. Widen något opp om att hans förslag skulle kunna komma under ompröfning isammanhang med frågan om lekmannaverksamhetens ordnande. Frågan om utarbetande af ny katekes förevar och afgjordes äfven i går f; m. Vederbörande utskött hade tillstyrkt en framställning i öfverensstämmelse med dr Torens i ämnet väckta motion, hvilken gick ut på, att såsom en utveckling af Luthers lilla katekes borde under dess särskilda stycken ordnas den kristliga bekännelsens lifsord; biskop Bring åter föreslog en omarbetning af den Lindblomska katekesen, men mötet stannade vid ett bifall till ett af biskop Björling framstäldt förslag, att hos K. M:t endast begära utarbetande, i den ordning lämpligast funnes, af ett förslag till ny katekes i sammanhang med den Lutherska. Dom prosten Toren öppnade öfverläggningen med en mycket vidlyftig utveckling af sitt förslag, ehuru detsamma blifvit af utskottet i allo ällstyrkt. Den lärde och fromme ledamoten uppträder icke sällan för att i en för parlamentariska debatter mindre vanlig tonart ägga de käre bröderna på hjertat det ljupa och högvigtiga i förekommande angelägenheter, som ligga honom särskildt om hjertat. Det svärmiska nitet hänför och öfverväldigar honom dervid till den grad, att föredraget understundom får något konvulsiviskt, som nästan väcker oro hos åhörarne. Det hofsamma, försonliga i hans framställningar gör för öfrigt ett godt intryck.