Aftonbladet – 21 september 1868, sida 3

vaggade mig i entbehaglig illusion. Här förtjenar jag en hel hop penningar, och det för sådana alldagliga arbeten. Det gränsar till det otroliga. Hvarken mrs Courtenay eller mrs Luan funno behag i detta oförståndiga tal, och ingendera af dem lemnade doktor Richard tillfälle att svara. Kära barn, du ritar utmärkt vackert, utbrast mrs Courtenay. Monsieur ger dig inte hälften af hvad hän borde betala, sade mrs Luan. Han är en bedragare, han liksom alla andra. Jag hatar fransmännen ! Hatar fransmännen! ropade mrs Courtenay. Mamma! sade Doraien bönfallande ton. Mrs Courtenay var ädelmodig och gaf med ett tecken tillkänna, att hon ej ville fästa någon vigt vid dessa förnärmande ord. Säg mig nu sanningen, doktor Richard, fortfor Dora. Hvadäro mina ritningar värda? Ni vet det. Säg mig huruvida jag till exempel kan lita på min talang såsom ett medel att förtjena mitt bröd.o . Hon talade mycket allvarligt och såg oroligt frågande på doktor Richard, och denne, som vanligen var så lugn och glad: och en så fulländad verldsman, såg helt förlägen ut. Min bästa miss Courtenay, sade han och försökte att antaga en tvärsäker min, det pris, som monsieur Merand betalar er, är ett bevispå edra ritningars värde. Att ni ritar väl, mycket väl, det har jag redan sagt er, och jag upprepar det ännu en gång. Han talade i en så bestämd ton, att Dora rodnade af glädje. Om han, hade talåt mera artigt än sannt,blef han belönad för denna sin synd med ett så strålande leende och en så klar blick, att de, medan de varade, gjorde Doras ansigte till det mest förtrollande han