Aftonbladet – 21 september 1868, sida 3

w jatt de finge vänta till klockan 12 på dagen. AnIsåg för Yoong att den allmänna gudstjensten stör-Ides, om en baptistförsamling hölle sin andakt nära . kyrkan, äfven om deras tal och sång icke hördes I dit. Önskade bibehållande af det gamla. ) Dr Sandberg hade i början af sin embetsverksamhet hyllat och uppmuntrat lekmannaverks samheten, men hade vid mera framskriden ålder Jändrat åsigt. Tal redogjorde särdeles omständtlligt för förhållandena i sin egen församling i en ; skildring, som i de mörkaste färger utmålade lekI mannaverksamheten. Såsom slutsats uttalade tal. I den åsigten, hvilken han skulle vidhålla, äfven om han blefve ensam derom, att Guds ords förkunnande uteslutande tillhörde den ordinerade lära ren, och slutade dermed, att han för sin del. ej T kunde bifalla opharvandet af det lilla skydd, Tsom konventikelplakatet ännu lemnade den; lutherska religionen och dess allmänna gudstjenst. Biskop Sundberg anmärkte emot påståendet om separatkyrkor nära det lutherska, offentliga templet, såsom stridande mot god kyrklig ordning, att riksdagen ej talat om, hvad som hörer till god kyrklig ordning, utan endast velat bestämma, att borgerligt. straff måtte upphöra för dem, som hålla separatgudstjenster på tid då den allmänna gudstjensten förrättas, såvida denna ej deraf störes, Man hade sagt, att detta medgifvande vore obehöfligt; Riksdagen hade dock i sin skrifvelse till K. M:t visat, att dissenters funnes hvilka ej vore så talrika, att de, enligt 1861 års förordning, hade rättighet att sammanträda till gudstjenst. Skulle det då vara något ondt. deri; att de finge fira sin andakt på samma tid som den luthers) församlifigen? Af statskyrkans medlemmar funnes äfven många aflägse boende, som blott med svårighet kunde komma till den offentliga : gudstjensten, och hvarföreskulle dessa förmenas att hålla sin andakt på samma tid som den öfriga församlingen? Man hade invändt att de kunde komma tillsammans kl. 12. Emot detta vore nog att erinra om det under vissa årstider mångenstädes rådande mörkret strax på e. m. Afvenledes hade blifvit: anrhärkt den mindre lyckliga form, i hvilken riksdagens förslag förelåge. Med erkännande att formen ej: vore så fullkomlig som önskligt varit, hemställde likväl tal om man af blott formella skäl borde afslå riksdagens beslut) såvida detta ej vore så bristfälligt, att svårighet kunde uppstå vid dess tillämpning. En tal. hade visserligen förmenat, att någon svårighet kunde i detta hänseende uppstå, i det förslaget betonat närheten såsom det brottsliga. För tal, syntes det dock ganska tydligt vara förslagets mening, att det lagstridiga ej a i närheten utan deri att andaktsöfningarne hölles så nära, att ordningen vid allmärna gudstjensten stördes. Samme tal. hade äfven anmärkt, att förslaget icke innehölle någon straffbestämmelse för den, som störde allmänna gudstjensten, utan hänviste till en i strafflagen;-hvilken .handlade om dem, som genom svordom eller oljud störa ee ol Med: erkännande af detta: påståendes sanning ville dock tal. påminna att den ;åsyftade andra 11 kap: strafflagen innehölleen sallmän, rubrik om -dem som: dervid eljest komma förargelse. åstad; och klart vore väl; att ifrågavarande bestämmelse syftade derpå, då intet.särskildt stadgande blifvit åberopadt. Oordningar vore äfven förebyggda rien, att ordningens väktare, enligt förslaget, skulle. ega tillträde. till sammankomsterna, me rättighet att dem upplösa, hvilken bestämmelse ej kr skydd blott på. papperet, såsom sagdt ifvit. Om mötet i hufvudsaken vore ense med riksdågen,-ansåg tal. att mötet gerna. kunde. anta; förslaget) hvarför tal för sin del ville afgifva sid röst. Hr Nordström fann frågan nu egentligen röra sig om behöfligheten af det i riksdagens förslag gjorda tillägget rörände närheten. Tal, ville för sin del hafva detsamma utstruket, emedan det vore så litet bestämdt och objektivt, att det skulle föranleda till alla möjliga trakasserier. Tal. ville långt ifrån förneka tillåtelse för särskilda andaktsöfningars hållande; men ban ville icke, att man uppreste barrikader emot sådana gundstjenstöfninar af den art förslaget innehölle, eller förbud mot ens derföre att de: hållas nära den allmänna gudstjensten: t Piskop Bring ansåg en förändring icke vara synnetliden behöflig; men då:en sådan nu blifvit ifrågasatt, ville tal. äf två skäl icke motsätta sig densamma: För det första kunde det generella förbudet i: 1858års förordning mot religiösa sammankomster-å tid, då-allmän gödstjenst Hålles, misstydas; och för det andra borde icke hållandet af religiösa sammankomster beläggas med verldsligt straff i annat fall, än att den allmänna gudstjensten stördes, låt ock vara; att behofvet af den hållnavandaktsöfningen ej vore: trängande, och att detta bruk ej vore fullt öfverensstämmande med god kyrklig ordning! Mot redaktionen gjorde talaren hufvudsakligen samma anmärkningar som aa Hamilton, till hvars förslag tal. önskade biHE? P. Olsson instämde med biskop Sundberg ochanmärkte;j hvad: beträffade : lekmannaverksamheten, emot-en föregående talares beskylla ar leremot; att-densamma sammanhäller: och stöder kyrkan istället att. upplösa och splittra henne. Man hade ifrågasatt den föreslagna förändringens ehöflighet; Såsom bevis derpå anförde tal., att m pastor bestämde passionspredikan som annars rölles midt i veckan, att hållas strax efter gudstjenstens sluten; söndag under fastlagen; för att rindra en till kl; 12 utsatt enskildt religiös samnankomst. Tal. -skulle ej hafva något emot grefve Tamiltons förslag såvida icke en dyrbar tid förlöades genom-dess antagande, hvarför tal. yrkade ifall till riksdagens: Hr Eden uppträdde emot den. bestämning i örslaget, : enligt hvilken. kyrkorådet skulle tillrkännas måkt att förbjäda -en religiös samman: :omist, som det. blott anser leda till kyrklig uppösning. M Dr Landgren hade i början af sin presteriga tjenstgöring : användt. den borgerliga straffnakten mot irrlärare, men hån fattade söart afky för detta medel: och .afstyrkte detsåmma 4 et lifligaste. Visade genm anförande af enskilda all, att lagen, enligt sin nuv. lydelse, vore alldeles verkställbar. Kyrkan,borde aldrig använda det orgerliga svärdet, utan endäst anlita andans våen, och utsigt vore då för hand, :att dess män ned sin större lärdom och andans kraft slutligen kulle segra. Bestämmelsen om närheten borde red tacksamhet erkännas, såsom ett skydd för jatskyrkan; och. borttoges detta kunde det inväffa såsom i-Skotland, att de enskilda kyrkoWarne eller. separatkyrkorna byggdes vägg i vägg ed de offentliga templen, Dr Rundgren. framhöll, ätt ifall religiösa ammankomster; förbjödes under gudstjeristen, så omme de att hållas antingen före eller efter denamma; och ansåg talaren det då vara lika godt tt tillåta dem; förrätta sin andåkt som att gå till ler från sammahkomsten under gudstjensten, Hvaan talaren vore böjd att gå riksdagens öskån till ötes.. Men i afseende på formen hyste deremot laren samma betänkligheter som förut blifvit yttde och yrkade derföre: bifall till grefve Hamilns förslag. p Hr Waldenström sökte att påvisa flera abrditeter, hyvartill de nuvarande stadgandena skulle da, om de. tillämpades.; Hvad beträffade den ycket omordade närheten, kunde tälaren icke tro, t den allmänna gudstjensten mer skulle störas nom bön och sång isin närhet, än när lokomo, ver med stort buller rasa förbi kyrkomurårng FRAASTT TITT VARSE CEST ANS Vill ni inte. stanna och hjelpa mig med tt linda hennes ben? frågade han. RA