Aftonbladet – 19 september 1868, sida 3

sin oförtröttade flit och sitt vakna intress för språkforskningen, åt hvilken vetenskaj han under en lång följd af år egnat sig Förevarande samling synes oss så komplett att orden bidrag till gerna kunde ur titelr utgå, om nemligen boken vore på ett me: öfverskådligt och sparsamt sätt anordnad : typografiskt hänseende, och ifall författarer ej här som annorstädes följt sin alldeles särskilda rättskrifning, om hvilken han för närvarande står alldeles ensam, trots de flera grundade och välbetänkta förändringar den innehåller. Hvad sjelfva företaget vidkommer, vittnar det om ganska omfattande och dliga undersökningar i ämnet, der författaren noga följt med de nyare framstegen, såsom de af honom åberopade källorna visa. Hans lexikon är sålunda ett i vetenskapligt hänseende vida högre ställdt arbete än de vanliga förklaringar öfver främmande ord, hvilka vi ega, liksom han strängt fasthållit ilologens ståndpunkt och aldrig förblandat lenna med konversationslexikonets.. Utan vifvel skall det sålunda blifva af mycken ytta för kommande lexikografer, utom det utt det innehåller ofantligt mycket af intresse ör den bildade i allmänhet, för hvilken den ryaste komparativa otymologlens resultat ej öra vara helt och hållet främmande, då de hög grad inverka på språkets utveckling ch ordens rätta betydelse. Ofta innehålla lessa härledningar i sig sjelfva roliga upplysingar eller märkvärdiga sammanträffanden. så t. ex. härledes ordet kokett af det franska og (tupp) och betecknar sålunda egentligen: len som bär sig åt (kromar sig) som en tupp; ch qvitt kommer af qvietus (lugn) enligt medelidsbetydelse: qvietum clamare (frisäga någon ör en skuld). Ej sällan framställer förfataren en egen åsigt, skild från föregångare, varigenom han ådagalägger sin sjelfständiget som forskare. Så 1 fråga om schavott Echafaud), hvilket han, på grund af ett scabeaw (pall, stol utan rygg), vill härleda rån lat. scabellum (pall, ställning), medan Jiez utgår från det vida mindre sannolika talienska catafaleo. Dylika omständigheter inde inför kännaren till bevis på arbetets örtjenster och grundlighet. Vi hoppas också, tt författaren trots sin framskridna ålder nåtte fortfarande egna sig åt de filologiska orskningarne och ännu skänka oss flera fruker af dem.