Aftonbladet – 18 september 1868, sida 3

RR, 9 TA VE AEVGELELISRIA PIE UNJEN DERE Kr Ro GRE gå ourg. Kaptenen, som sjelf var eg fartyget, kunde ej få det assureradt i Han burg för den resan under 9:e premien oc lät det derför gå oassureradt. Det märkt strax att fastagerna, som innehöllo olja voro otäta; det märktes dock hvarken Fp eller under däck någon lukt af petroleun hvaraf man dock!ständigt såg spår i pumr vattnet. Söndagsmorgonen kl. 8 var kapte nen halft påklädd ikajutan, styrmannen i si koj vid sidan af kajutan, två af besättninge likaledes till kojs i ruffen, en man till ror och två sittande på däcket, då kaptenen plöts ligt hör ett dolft mullrande, ögonblickligt åt följdt af ett förfärligt larm, som om allt p fartyget sprunge i stycken och kastades or ;hvartannat. Och verkligen såg han också detsamma allt i kajutan kastas om hvartan nat och dess väggar och tak lossna i sin fogar, medan han samtidigt kände sina hän der och sitt ansigte förbrända, dock utan at Åse spår af eld eller något sken. Han skyn Idade sig upp på däck, men då trappan va förstörd, måste han söka komma upp genon Jen öppning, som bildat sig i kajutans tak Idå han kom upp, såg han en förfärlig för ödelse, men ingenstädes rök eller lågor. Far Itygets sidor voro utefter hela dess längd ut åtvikna, liksom pressade åtskils genom er ljemnt sig utbredande kraft, så att fartyge utefter hela sin längd blifvit mycket bredar än förut. I följd deraf hade det bildat sj två breda remnor mellan däcket och farty. gets sidor, och genom en af dessa hade kaj tenen kommit upp. Fartygets föroch ak. terstäf hade remnat, däcket var efter sir midtlinie upplyftadt och sluttade nedåt båd: sidorna, luckorna sprängda och den stora räddningsbåten, som stod midskepps kastad å ena sidan och krossad, ruffen remnad och krossad, rår och segel hade fallit ned på däck då tågen som hållit dem brustit, mastern: stodo dock, men vacklade i följd af alla deras stödjepunkters förryckning. Alla mar voro på däck, de flesta förbrända, dock endast på de ställen som ej varit skyddade af kläder, men ingen hade fått eld i kläderna liksom ingen sett spår af eld eller ljusfenomen. Mest förbrända voro styrmannen, som legat i sin koj och på hvilken hela den högra sidan som legat tätt invid fartygets sida, var illa bränd, och rormannen, förmodligen på grund af hans närhet till remnan i akterspegeln. Kaptenen gaf genast ordres att kapa stormasten, och en af besättningen, som gått fri från brännsår (en af dem som legat i skansen) hoppade ned genom remnan på ena sidan för att hemta upp en yxa; men han hade knappt kommit tillbaka dermed förrän man såg en tunn hvitaktig rök stiga upp för-ut. Då denna mycket hastigt utbredde sig och blef tjock och svart, kastade sig de flesta af besättningen genast i sjön. Kaptenen hade blott en qvar ombord, densamme som hemtat yxan; han uppgaf då försöket att kapa masten, men sökte i stället få loss en stor bom, som de kunde -ha att flyta pa. Då kaptenen var bränd på händerna gick det emellertid ej fort dermed, och de voro alldeles omgifna af rök då de ändtligen fingo den lös och ned i vattnet; hvarpå de genast kastade sig sjelfva efter. De voro nog lyckliga att strax fiska upp en tredje, och de arbetade gemensamt på att ro sig så långt bort från fartyget, mot vinden, som möjligt. Detta var inom ett ögonblick idel lågor, som slogo högt upp öfver TasttOpparn Efter en qvart eller tjugu minuter sjönk det, men långt efteråt var det, bokstafligen taladt, ett haf af lågor på väl 100 fots omkrets kring det ställe der det sjunkit i det en del af oljan flöt upp och utbredde sig öfver vattnet med stor hastighet, mest naturligtvis med vinden. Lyckligtvis voro de tre då komna så långt från olycksstället, att de undgingo dessa lågor. Så lågo då dessa tre stackars menniskor en hel dag i hafvet, klängande sig fast vid bommen och lidande stora plågor af sina brännsår. De ledo äfven mycket af köld, då de hade mycket litet kläder på sig; lyckligtvis var dock blåsten ej synnerligt stark. Då det började mörkna, turade de om med att ropa Ship ohoy!, för att ej något. fartyg skulle i mörkret passera dem obemärkt förbi; De hörde då äfven på något afstånd kocken stund efter annan utstöta samma rop, men från kl. 10 på aftonen upphörde detta rop, hvarför de antogo att krafterna öfvergifvit honom och han gått till botten. Andtligen vid midnatt märkte de att ett fartyg var i närheten, och kl. 1 på natten blefvo de upptagna af den preussiska galioten Von Zedlitz, kapten C. D. Schöer, som torsdags aftonen ankom till Drammen med de tre Skepper brutna, nemligen kaptenen, som ännu lider af brännsår på händerna, hvilka dock troligen ej skola efterlemna någon varaktigare skada, den nämnde skeppsgossen, som är i let närmaste oskadd, och den uppfiskade matrosen; som, utom lätta brännsär i ansigtet och på underarmarne, äfven lider af några allvarsammare kontusioner, som han förmodligen fått af den åt sidan slungade båten eller en nedfallen rå. Han satt i det ögonblick explosionen skedde på storluckan med ryggen mot räddningsbåten och underarmarne bara och läste i en bok. Han blef bränd på undersidan af armarne och i ansigtet, som likaledes var vändt nedåt mot däcket och den strax under honom sig öppnande remnan i luckan, men erinrade sig ingenting till det ögonblick. då han kastade sig i sjön, i det han förmodligen fallit i en kort svimning genom slag i hufvudet, af hvars följder han ännu ider. Om orsaken till explosionen vet man ingenting bestämdt. Det är dock all sannolikhet för det antagande, att olyckan var förorsakad genom sjelfantändning af ett parti stenkol, omkring fem tons, som låg för-ut ich legat der ett halft år. Det var Cardiffkol, som äro benägna för sjelfantändning och tillika utmärka sig genom sin tunna hvitiktiga rök. Härmed öfverensstämmer äfven Itt elden först uppkom för-ut, der kolen lågo ch att röken derifrån först var tunn och : vitaktig som af Cardiff-kol och icke tjock ich svart som af petroleum. Det är två egenheter vid denna explosion om genast tilldraga sig uppmärksamheten, iemligen den att den försiggick utan ljusenomen och nästan utan knall samt att den ttrade sina verkningar öfver hela fartyget ka starkt eller, om man så vill, lika svagt. etta kan måhända förklaras på följande ätt: När brännbara gaser blandas med yre i tillräcklig mängd, explodera de vid eröring med eld. År syret tillstädes just i len mängd som behöfves för att med den efintliga gasarten ingå en kemisk förening, r explosionen starkast och kan då vara vt