Aftonbladet – 17 september 1868, sida 2

omvexling! Slutet var onekligen tragiskt, och strömmar af blod måste flyta innan den trygga hamnen blef uppnådd; men så var också den franska nationen, åtminstone för några få år, räddad från ledsnadens mara — en oskattbar välsignelse, miss Courtenay, för ett så lifligt folk. j Ja, så hade doktor Richard talat och då hon erinrade sig hans ord och framhöll dem såsom en varning och förmaning mot sin egen känsla af ledsnad, tyckte hon sig se doktor Richard sjelf sitta i den der lediga länstolen och se på henne tvärs öfver bordet med dessa glada, bruna ögon, i hvilka han kunde inlägga så ben munterhet och humor. Synen kom icke Dorag kind attrodna eller väckte icke någon orolig rörelse i hena hjerta; men den var behaglig, ehuru ort. ? Hvilken skada att han inte skall tycka om vårt sällskap lika mycket som vi tycka om hans!i tänkte hon helt naivt; men detta är inte heller att undra på; det måste vara bra tråkigt för honom att komma hit och sitta här hos oss, och likväl är jag nog egoistisk att önska, att han ville komma igen ! Just som hon gjorde denna bekännelse för sig sjelf, sköt hennes mor otåligt korten ifrån sig och utropade en smula otåligt: Så tråkiga ni äro begge två! Jag önskar att doktor Richard ville komma hit! tillade hon. Dora kunde icke låta bli att le åt denna samstämmighet i deras önskningar. Men du är ju inte sjuk, mamma! sade bon muntert. Hvarföre skulle han då komma?, Inte sjuk! utbrast mrs Courtenay och såg mycket stött ut — hur kan du väl veta att jag inte är sjuk ? Jag hoppas åtminstone att du inte är det,