Aftonbladet – 17 september 1868, sida 2

DORA ). Roman itvå delar af JULIA KAVANAGE. Öfversättning från engelskan af C. J. Backman Ack, huru olika skulle inte allt vara, om doktor Richard vore här! tänkte Dora med en, suck; i stället för denna tryckande tystnad skulle vi höra hans glada klangfulla röst talande behaglig visdom eller icke mindre behagliga paradoxer. Huru skulle han icke tala mig fri från den känsla af ledsnad som nu är öfver mig, i fall han kände till den. Huru hade han icke utbredt sig öfver detta ämne, då de sista gången voro tillsammans? Var det verkligen den sista? — Lita på det, miss Courtenay, hade han sagt, att nittiotre års stora drama påskyndades af den känsla som fransmännen kalla ennui, Det måste ha varit förskräckligt tråkigt i det gamla Versailles med dess slentrian och ändlösa rund af stela nöjen. Dessa klippta häckar, dessa statyer och vaser och springvatten, som alla sågo så stela och formliga ut i den klara, varma solen, gjorde att man riktigt trånade efter någon omvexling och förändring. Ett ombyte, kosta hvad det vill! Derföre välkommen Voltaire, välkommen Rousseau, välkommen dentie fräcke barberare Figaro, som så muntert undergräfde den gamla regimens undvalar! Välkommen, framför allt, encyklopedien! Det ligger en tjusning äfven utigudlösheten, när man inte har något annat till fy S.A B 178, 174, 376, 178, 180. 181, 184, 185, 187, 191195, 195—198, 213—215. :