Aftonbladet – 17 september 1868, sida 2

mamma ? svarade hennes dotter helt allvarligt. jag känner mig alldeles inte bra, genmälte mrs Courtenay helt triumferande, i det hon rätade upp sig i sin stol och såg sig om med en viss stolthet öfver sin öfverlägsenhet — jag har en högst besynnerlig susning i mitt högra öra. Trots detta hotande tecken visade Dora icke just någon synnerlig ängslan; mrs Courtenay såg det och kände sig stött. Jag tycker att du borde skicka efter doktor Richard, sade hon litet häftigt; det tycker jag verkligen, när du hör hur illamående jag är! Men, mamma, invände Dora, du var ju så frisk för ett ögonblick sedan. Det är synd att störa doktor Richard onödigtvis. Onödigtvis! upprepade mrs Courtenay och höjde sin röst i blandad förvåning och förtrytelse. Onödigtvis! när du hör att jag mår illa, och när doktor Richard bara behöfver gå öfver gatah för att komma hit.I8 Dora svarade icke, men lutade sitt rodnande ansigte ned öfver sitt arbete. Hon skämdes för att skicka -bud efter doktor Richard utan något skäl, och ehuru hon visserligen önskade det, måste hon lägga band på denna önskan. Tänk om han skulle bli ond öfver att bli störd i sin läsning! För en stund sedan hade hon stått och sett nedåt gatan och hade dervid sett ljus i doktor Richards rum, ett säkert tecken på att han var hemma. Hvad rättighet hade de att tvinga sig på honom? Men mrs Courtenay kunde vara egensinnig, då hon ville. Hon öfvertalade nu sig sjelf att tro, att hon verkligen var mycket illamående och att det var ovänligt af Dora att icke skicka bud efter doktor Richard,