Aftonbladet – 16 september 1868, sida 2

må inte tro, miss Courtenay, återtog han, att jag fordrar nägon sådan sällsynthet som en dygdig man uti en nödställd belägenhet. Jag nöjer mig med att taga menskligheten sådan den är och lättar gerna dess bekymmer så mycket jag kan, hvilket är högst obet.dligt; men jag hatar all moralisk fulhet, och då jag träffar på ett sådant der kräldjur som den der förgyllaren, och inte kan upptäcka något godt hos honom, som försonar det dåliga, öfverlemnar ag honom åt hans öde. Somliga menniskor äro skapade att drunkna, och hvem kan väl hindra det? Hör bara på den fyllbulten, som skrålar der ute på gatan. Hvem kan väl rädda honom ? Stackars menniska! sade mrs Courtenay i medlidsam ton. Det är alltsammans ciderns fel. Kanske att ni dricker vin, doktor Richard, och inte vet hur lömsk cidern är, Men det vet jag. Då vi först kommo hit, blef jag rik yr i hufvudet!, sade, mrs Courtenay, höjande sin röst i förvaning öfver denna sällsamma verklighet; och det blott och bart af ett enda glas cider. Ah, verkligen!, utbrast doktor Richard, mycket road. Ja, det gjorde jag, fortfor mrs Courtenay med lifligt eftertryck. .Jag kom in mycket varm, och madame Bernard ville att jag skulle smaka på hennes cider. Jag drack ettglas, och så började det att gå rundt omkring för mina ögon. — Madame Bernardn, sade jag, er cider är god, men mycket förrädisk,. — Nejbevars,, svarade hon, det har inte någon fara. — Men ni må tro mig eller inte, doktor Ri i kunde inte komma uppför trapporna, u atte nig ned på ett trappsteg, och jag maste visst ha varit riktig rusig, ty det tycks som om jag hade blifvit fasligt öm af mig och tryckt