Aftonbladet – 14 september 1868, sida 3

med minen hos en person som blifvit slagen på fingrarne. Dora vände sig mot doktor Richard. Hennes strålande ansigte uttryckte hennes tacksamhet innan hon hann uttala den. Han gaf henne icke tid att yttra ett ord. Se så; säg ingenting, sade hon hastigt. Ni ville väl inte att jag skulle stå bredvid och se på huru man plundrade er? Er ritning är verkligen värd mera än den summa jag nämde. Jag förstår det inte, svarade Dora helt förbryllad; jag trodde aldrig att jag var så skicklig; men i alla händelser tackar jag er af hjertat. Penningar äro just nu af ovärderligt. värde för mig, doktor Richard. Han nickade allvarligt, som om han velat säga: Ack ja, jag vet — Redmoregrufvornal och då han hörde mrs Courtenay tala med mrs Luan derinnanför, frågade han, om han kunde få se henne. Dora gick in före honom och kom strax derefter tillbaka och gaf honom ett tecken att följa henne. Mrs Courtenay satt uppe i sin säng. Hon såg lugn och redig ut, och var så återställd att doktor Richards närvaro riktigt öfverraskade henne, Hon såg på sin dotter för att söka en förklaring. Du har inte mått riktigt bra, mamma, sade Dora leende, oth doktor Richard, som är vår granne, tittade in för att se om dig. Och hvad tänker du väl, mamma — monsieur Merand kom för en qvarts timme sedan för att beställa en ritning af mig efter en af taflorna i galleriet. Och han har så fasligt brådtom att få den, att du måste skynda dig att bli frisk. Och Redmoregrufvorna!s sade mrs OCourtenay i klagande ton, Har jag drömt om dem, Dora?s sNej, det har du visserligen inte gjorts men