Aftonbladet – 14 september 1868, sida 3

följa edra ordinationer? svarade doktor Richard leende. Jag får i alla händelser be er, min bäste sir, vara god och inte lägga er uti den här saken. Jag ger mademoiselle två hundra francs — inte ett öre mera? Och jag åtager mig att, genom att skicka den här ritningen till ett hus i London, som jag känner, skaffa henne, om inte fyra hundra francs, så åtminstone trehundrafemtio. Doktor Richard talade med mycken bestämdhet, och monsieur Merand såg helt snopen ut. Nåja, sade han slutligen med en helt förtretad min, jag får då väl ge mademoiselle sina trehundrafemtio francs. Men ja; kommer inte att förtjena en enda francs på den affären — inte en enda francs! upprepade han helt förargad. Doktor Richard skrattade och tycktes ha mycket roligt. Det är minsann lika roligt att höra på er som att gå och se en komedi, sadehan. Att ni kan vilja slå blå dunster i ögonen på mig, monsieur Merand, det är då verkligen bra starkt. Monsieur Merand såg ut som om han ej rätt visste antingen han skulle bli ond eller skratta åt den lugna och kalla ton, hvarmed hans kund talade till honom. Han tog emellertid det kloka partiet att icke svara hohom; utan vände sig till Dora och sade mycket höfligt: i När kan jag få ritningen, mademoiselle ?. Jag skulle gernva vilja bjelpa upp den en smula ännu; och om min mor blir så frisk, att jag kan lemna henne, skall jag: arbeta på den i dag, monsieur Merand.s Då hoppas jag att hon måtte vara frisk, sade mbnsieur Merand en smula buttert. God norgon! tillade han och aflägsnade siv derpå