Aftonbladet – 12 september 1868, sida 3

Iledamöter, prester och ledamöter af riksdager hvilka möjligen vistas i hufvudstaden. Krönika. När nordanstormen tjuter mellan furorna Toch snöflingorna dansa polka på hvar slätt sitter haren hopkrupen på drifvan och säger Bara sommaren kommer så skall jag bygg: mig ett hus... Men när björkarne börja grön ska och blommorna slå ut, då hoppar har lefnadsglad omkring på tufvorna och jublar Hus i hvar buske, hus i hvar buske! Har glömmer att sommaren är så kort, och nä) vintern börjar nalkas sitter han der återiger och fryser utan hus och hem. Jag känner många stockholmare som likna denna folkvisans hare. De sitta visserligen icke ute på drifvan om vintern, men icke stort bättre, ty en stor del boningsrum i de nya moderna husen äro af den beskaffenhet, att invånarne få förkylda fötter af golfdraget och måste blåsa i stelfrusna fingrar, så snart termometern utanför fönstret sjunker några grader under noll. När de då sitta i soffan och hacka tänderna säga de: Bara sommaren kommer så säger jag upp mina rum och hyr mig en väl konditionerad våning. Men när sommaren väl är inne flytta de ut på landet och lefva som om hvar dag vore den sista. De glömma köld och nordanvind, och när så Oktober-flyttningen närmar sig med stora steg märka de först, att de antingen icke sagt upp sina rum, eller också under sommarens glada dagar lefvat på så hög diet, att plånboken magrat och säger absolut nej, då det blir fråga om att betala hyran för en väl konditionerad våning. I år är det likväl en lyckosam tid för detta glada slägte af hyresgäster, ty hela Stockholm flyttar och hyresgästerna hafva en masse gjort en strike, för att få nedsatta hyror. Denna strike har också lyckats, ty knappast finns väl en enda hyresvärd som icke sett sig tvungen att sätta ned sina priser åtminstone 10 å 15 procent, allt under en klagan så ynkelig, att till och med en fattig hyresgäst varit frestad att utropa: Gudskelof att jag inte är husegare! För att motarbeta framgången af dylika sammansvärjningar af hyresgäster, hafva flera husegare kommit på den iden, att innan när sta flyttning utlysa ett möte, der hyresvärdarne skola allmänt sammanträda för att öfverenskomma om hvilka mått och steg böra vidtagas för att de gamla goda tiderna skola återkomma. Blir det något allvar af detta möte, så skola dock hyresgästerna finna sin försvarare, liksom mjölkkonsumenterna i dessa dagar funnit den som skall hämnas de förhöjda mjölkpriserna. Stadsfiskal Silfversparre har nemligen offentligen förklarat, att han i Juli månad fatt underrättelse om att största delen af af den mjölk, hvilken från landet inkommer och här i hufvudstaden försäljes, är mer och mindre uppblandad med vatten. Nu uppmanar han anklagaren, att lemna vidare upplysningar, synnerligast som ett möte af en del landtbrukare varit hållet, deraf priset blifvit förhöjdt å den mjölk, som kommer att i hufvudstaden föryttras, då något äfven bör göras till förekommande af berörda förfalskningar,. Af dessa sista ord skulle man kunna draga den slutsatsen, att hr Silfversparre icke ämnat utsträcka lagens hand mot mjölkförsäljarne, om de fortfarande hade sålt sin mjölk till billigt pris, men att han nu tänker hålla en förfärlig räfst med dem derför att de antagit en förhöjd taxa. En sådan rättvisa förefaller något skrufvad, men i alla fall bli njölkkonsumenterna de som vinna på de förvöjda priserna, ty om de också få betala några öre mer pr kanna, så skola de hälanefter för sina pengar få en oförfalskad rara. Var derför på er vakt, I herrar lalugårdsarrendatorer! Om blott en enda Iroppe vatten följer med till hufvudstaden i njölkflaskorna, sa skall Silfversparre uppäcka den, och då, ve er! Husmödrarne skola välsigna fiskalens ädla verksamhet, och i stockholmare skola njuta af den ovanliga öreteelsen, att få ett godt glas mjölk till rukost. Måtte denna underrättelse blott cke föranleda ännu ett landtbrukaremöte, ler mjölkpriset åter nedsättes, vy då har nan skäl att frukta, att den gamla blandringen kommer till heders igen, såvida det cke sker på detta möte som på kyrkomöet, att andarne drabba tillsammans och ukta hvarandrax. Sedan kyrkomötet öppnades väntar man ned stor otålighet på denna andarnes samnandrabbning, ty hvar man vet att der fin-: as många andar, som väl behöfva en tukan. Marte denna tuktan göra god verkan, ch mätte den framförallt ske under inbörles aktning, kärlek, tro och förtroende. Ty, äger erkebiskopen i sitt helsningstal, den om saknar tro och förtroende han är ett jun för vinden, ett spån för vågen. Om et är sannt så blåser väl en del af församingen bort vid första stormiga drabbningen. : den den bästa delen blir i alla fall qvar, emligen alla de som möta pröfningarne med : omhetens förtröstan och vishetens lugn. sär ens RES ICON FA MSASSATAMST AERIAL er os NNUDKE