Aftonbladet – 12 september 1868, sida 3

Ifande mellan konungarne af Preussen oc I Sachsen bekräftar en officiös korresponder Ifrån Wien till tidningen Lloyd i Pesth ee nyligen uppdykt rykte, att konung Johan Sachsen tänker på att nedlägga kronan förargelse öfver Preussens alltjemt stegrad fordringar. Preussen och Mecklenburg h nyligen afslutit en konvention, hvarigenon den mecklenburgska armån fullständigt in korporeras i den preussiska, så att den i fram tiden kommer att kommenderas af preussisk: generaler. Preussen yrkar nu att Sachse skall ingå en liknande öfverenskommelse me det, oaktadt den bestående militära konven tionen mellan de två länderna utgör en de af fredsvilkoren och sluter sig till Pragfreden Det lider intet tvifvel, heter det i den an förda korrespondensen, att konungen af Sach sen står fast vid det beslut man tillägger ho. nom, ja, underhandlingarne äro redan i ful gång, och under hans vistande i Ischl ha. ingenting förefallit, som kan afbryta dem De konseqvenser man kan draga häraf skola säkert bidraga till att belysa situationen. Under dessa omständigheter är det öfverflödigt att närmare undersöka hvilken betydelse mar kan tillägga de officiella preussiska vederläggningarne af uppgiften att Preussen vill afsluta en ny militärkonvention med Sachsen för att alldeles göra slut på den återstod af sjelfständighet, som den sistnämnda makten ännu eger i behåll för hvad dess armö angår. Det kan icke förvåna någon, att man förnekar dessa rykten i Preussens militära kretsar; ty ännu är saken icke slutligt ordnad. Säker är i hvarje händelse, anmärkes det slutligen i korrespondensen, att hofvet i Dresden icke är böjdt för att ändra den 1866 afslutna konventionen, och just deraf kan man förklara konung Johans lust att abdikera. TURKIET oc GREKLAND. Times innehåller en längre skrifvelse om Turkiet och Grekland, i hvilken äfven lemnas en framställning om sammanhanget med det kandiotiska upproret. Resultatet är det på fakta grundade påståendet att uppresningen numera icke är annat än ett rent röfvarföretag. Den ledande komiten, heter det, har från början behandlat saken oriktigt; man skickade frivilliga utan förråd och generaler utan manskap från Grekland till Kandia, och härigenom gjorde man sjelf ändamålets vinnande omöjligt. Att de frivilliga sedan drogo bort finner sin förklaring deri, att man icke kunde begagna demi ett krig, som måste unlerhålla sig sjelf, och sedan den tiden ha de knandiotiska frihetskämparne lefvat 5 dagar veckan af sina landsmäns boskap och öfriga godelar och två dagar af de förråd, som slockadbrytarne insmugglade på ön. Denna ar så småningom erhållit utseendet af en iken. Times tager i anledning af detta bref arekland strängt i skola. Upproret, säger ladet, var från början snarare ryskt eller rekiskt än kandiotiskt, och det hade sitt irsprung från samma villfarelse, som nu nödar Frankrike att uppställa en arme om ,200,000 man. Man hade nemligen gjort äkning på att det krig, som kom till utrott 1866, skulle draga mycket långt ut på iden. Frankrike hoppades att det under etta krig skulle kunna sätta sig i besittning f Rhenprovinserna och Ryssland och Grekand tänkte spränga Turkiet. Freden i Prag jorde emellertid dessa anslag om intet, seerbulletinerna från Athen och Korfu vill ske längre taga skruf och man försökte nu m det icke skulle gå, om man spelade maryrens roll. En storartad flykt organiseraes, äfven från distrikter, der aldrig någon ark visat sig och främmande krigsskepp, varibland desto värre äfven engelska, läto irleda sig att upptaga de föregifna olycksa, som ännu i detta ögonblick qvarhallas Athen emot sin vilja. Grekerna måste brinas till förnuft, deras tid är förbi, och äfen den bebådade alliansen mellan Ryssland ch amerikanska unionen kan icke lända dem U någon fördel. Grekerna som individer fo dugtigt folk i alla afseenden, hvar man äffar dem i utlandet; men när det är tal n att bilda ett rike komma de. under, sama kategori som judarne. Liksom det sanolikt blott skulle vara ttoga -utsigt att de ka judarne begåfve sig till Palestina om der ulle upprättas ett nytt Israel, på samma tt, säger Times till slut, utöfvar konungaket Grekland blott ringa dragningskraft på ; i utlandet kringspridda grekerna, och makn faller i händerna på äfventyrare, som1 issbruka den för att ötelägga sitt eget land I h förolämpa främmande stater.