Aftonbladet – 12 september 1868, sida 2

Hjertat uppå blicken kännes; Vi ett handslag få till mans, Gubbens vänner äro hennes, Hennes vänner äro hans. Hvad skulle icke mången hustru vilja ge för att bli så tecknad af sin man, och hvad skulle ej en man betala för att så kunna teckna en hustru! Också är skalden så förtjust i sitt hem, att det hör till sällsyntheterna att han ens sår utom det staket, som kringgärdar hans us och trädgård, hvarför äfven då någongång Sandhamnsborna se honom derutanför, de med en viss förvåning lära utropa: Kors, se inspektoren utom grind ! Och inom grind har han också allt hvad ban önskar: en älskvärd familj, många besökande, skugga, svalka, grönska, utsigt örver haf och fyr, vågornas säng vid föten af hällen, fiskmåsarnes hvita vingar i vida kretsar kring udden och. det bästa af allt — sin sångmö! Mängen får trifvas med mindre. Det är en ljuflig känsla att komma till ett sådant hem; att se hela familjen komma en till mötes med hjertat i blicken och att sätta sin fot inom de dörrar som ännu aldrig stängts, vare sig fören göst eller en behötvande. Straxt till vensteriförstugan är tullkammarn, der väl ordnade papper och skrifsaker göra ett behagligt, men alls icke poetiskt intryck. Den som ej visste det, skulle aldrig tro att sängmön här ofta gör besök. Men det lär hon göra ändå, fast den lycklige, som eger henne, ej bryr sig om att sätta henne på presenterbricka. Om man söker noga kan det hända att man mellan tulljournaler och porp yundta ar på att och annat litet utkast i Å , tror äsaren? Nej, små fartyg för fulla se 1 med en fyrbåk i bakgrunden, lustiga hufvuden och allahanda små kerrikatyrer, ty skalden är målare äfven, hvilket är n känd sok. Hele