Aftonbladet – 11 september 1868, sida 3

relse anses orättmätigt ingripa i enskildas frioch rättigheter, och säkert skulle en sådan åtgärd ej medföra för Marstrands badinrättning någon ekonomisk välfärd. Någongång anordnas allmänna middagar eller kaffedrickning antingen i badparken eller göres utfärd till något af de i närheten belägna vackra ställena. Dessa anordningar äro egnade att utvidga bekantskapen och sammanknyta förtrolighet inom större kretsar, Konserter, särdeles sista sommaren, hafva varit talrika; men varma sommardagar äro svåra medtäflare för konsten inom hus, och det fordras sådana som t. ex. Wilhelmina Norman-Neruda, för att kunna sammankalla något större antal. Tillställningar af större omfång äro de, som afse insamlandet af penningar för fattiga badgäster eller ortens fattiga. : De allmänna bönestunderna äro ett särskildt slag af vederqvickelse — vi vilja här ej begagna uttrycket nöje eller njutning. Hvad är det, som samlar badgästerna så talrikt till dessa andaktsstunder? Det måtte väl vara ett inre trängande behof, ett behof af att höra det lefvande ordet, att närma sig lifvets källa. Huru åsigterna än må vara om religionens form; om de under olika tider tillkomna yttre. tillrustningarne, så synes öfverallt, hvarest bibelordet tolkas med klarhet och lefvande öfvertygelse, att åhörare lyssna såsom hungrande och törstande själar. Af föregående synes det, att man här som annorstädes har tillgång på s. k. allmänna nöjen; men huruvida man i sjelfva verket har roligt eller tråkigt, torde endast kunna afgöras inom eget bröst — en för vanlig nyfikenhet fridlyst helgedom. Nog kan sorgen bo i hjertat med ett leende på läpparne och tåren sitta i ögat, fastän frid och belåtenhet äro i det inre. Dessa senare, frid och belåtenhet, äro för helsans bestånd oumbärliga och för helsans återvinnande nödväniga. Huru bör man inrätta lefnadssättet, för att draga bästa nytta af vistandet i Marstrand? Till följd af beskaffenhetens olikhet hos olika individer såväl hvad helsa som sjuklighet vidkemma, kan ett enahanda ej gälla för alla. Den egna erfarenheten är en förträfflig ledning, såvida den ej genom en oriktig vana blifvit vilseledd. Följandetorde enligt mångas erfarenhet vara af betydelse. Man stiger upp kl. ö—7; ty morgnarne äro här vackra och uppfriskande. Efter en hastig öfversköljning göres en promenad, utan att man likväl anstränger sig till trötthet. Kl. 8 ätes frukost, bestående af t. ex. löskokta ägg, mjölk, godt bröd. Sedan företages segling, eller sitter och rör man sig ute i fria luften. Före middagen 1 å 2 timmar tagas bad, hvilka aldrig böra tagas strax efter maten. Förrän 2 timmar efter frukosten och 3!2 timmar efter middagen böra bad ej tagas. — Somliga taga bad på morgonen innan frukosten, äfvensom en och annan brukar bada på aftonen före aftonmåltiden. Detta kan ju äfven vara passande och isynnerhet är det lämpligt att på aftonen taga sitteller halfbad. Middag äies kl. 2—3, bestående af någon soppa, fisk eller kött och en lindrig efterrätt. Mången finner sig väl af att segla strax på maten, men hvarje ansträvgande rörelse bör undvikas. I öfrigt tillbringas eftermiddagen med segling eller efter omständigheterna lindriga promenader. Kl. 8 ätes aftonmåltiden, bestående af gröt och mjölk, eller lättsmält kött, fisk, katrinplommon. Kl. 9—10 bör man gå till sängs. Huru vackra aftnarne än må vara, är det dock bäst att gå tidigt till hvila, den ewa aftonen lika med den andra. Att vara slaf af vana, anses tadelvärdt och med rätta om förvända vanor; men det kan vara i helsans intresse att strängt följa vissa vanor. Sällskap af goda vänner kan vara uppbyggligt och lifvande; men ett uthållande sällskapslifär tröttande. Alla tidsfördrif, som öfverreta siäl och kropp, böra undvikas T. J. Hartelius.