Aftonbladet – 11 september 1868, sida 3

1 Hee ke FN EM . Me I relse kring Marstrandsö VM EVS MM tr OT LT CA oo färdsdag. Den geekiske patriarken hade låtit illuminera korset på lilla kupolen. I franska konsulatet var stor mottagning, hvarvid den latinske patriarkens representant, msgr Bracco, utbragte en skål för Napoleon III och konsuln deremot en skål för påfven. Marstrands badlif. Ofta säges och ej sällar skrifves det: att nan roar sig i Marstrand, men lika ofta heter det: att det är stelt och tråkigt på denna badort. Att hafva roligt eller tråkigt, taget subjektivt, är väl också bland det mest obestämda — det godtyckligaste af allt godtycke. Så kan den ene pästå, att rökandet af en cigarr efter en god middag öfverstiger all annan njutning, och utan denna cigarr skulle snart tråkighetens demon bemäktiga sig sinnet. En seger i toilettens utsökthet änker åt en annan en angenäm känsla af triumf, men ett nederlag förtviflan. Läckerheter absorbera den ene, under det ärans vlans beherrskar en annan. Hvad tonverllen har djupt och innerligt, hänförer den ne, under det en annan kan försaka dagens ugn och nattens hvila för jagtnöjets mödor och äfventyr; eller betrakta en annan, som simma efter timma hängifver sig med hela sin själ åt nöjet att — meta fisk. Den stränge pietisten förljufvar hela sin tillvaro venom försjunkandet i det religiösa, och då hans känsla är fylld med minnet af tillåravelserna stående i närmare eller fjermare samband med religionen, har verlden i öfrigt föga eller ingen betydelse för honom. Men utgångspunkten var: har man roligt eller trakigt i Marstrand? Här förbättrar man sin helsa och sina krafter. De sjuka liksom de jemförelsevis friska kunna här sköta helsan utan hinder af social etikett. Man har väl sagt, att här finnes en tongifvande makt, så mäktig, att den tvingar den ena som den andra till deltagande uti för helsan försvagande nöjen. Något dylikt eger dock ingen verklighet. Så länge en badort endast är besökt af ett mindre antal badgäster, hvilka ej kunna undgå att närmare lära känna hvarandras ansigtsdrag och studera hvarderas yttre värdighet, kunna etikett och konvenans hafva härutinnan något att säga, men ej bland badsällskap, stort som i Marstrand. Här flyter lifvet lugnt liksom inom utvidgade flodbäddar och rycker ingen med väld med SIZ. En annan anmärkning angående badlifvet i Marstrand, att en otillbörlig lyx skulle vara rådande, är äfven obefogad. På en ort, der personer af hvarje samhällsställning finnas, måste naturligtvis en skiftning i kläded ägt och olika lefnadssätt visa sig, men med få undantag lefves här enkelt ov h otvunget. Personer, som under vintern lefva ett tröttande socialt lif, finna här ofta, som det tyckes, behag uti en otvungen frihet och landtlig enkelhet: Sällskapsbildningen utgör en förgård, der alla kunna mötas, men menniskans högre intressen bevakas ej här, och sällan vinner en verklig vänskap här någon lifskraft. Om kamratskap och vänskap bero af likhet i karakter såsom deras kärna, om de betingas af likhet i uppfostran och intellektuel bildning, af likhet i samhällsställning och vanor, så är naturligt, avt, med den stora olikhet, som härutinnan råder i Marstrand, kotterier mäste uppstå, men de visa sig i en god be-l: tydelse. Mennis har behof, och nordbon mer än andra, af förtolig och uppriktig vänskap, af en vänskap, som sammanbinder hjertans innersta hemligheter. Dessa, unga männer eller dessa unga qvinnor, hvilka mellan sig utbyta tankar och åsigter om dagens företeelser, framställa ju en skön bild af innerlig kamratskap; och månne det ej inom de mindre och större grupperna, bestående af äldre personer, språkas om vuvnen erfarenhet under hänfarna dagar? Lefvande och uppfriskande är ungdonens förtrolighet i deras munterhet och lekar. Här hafva inga skrankor blifvit slagna mellan den ena och andra, mellan dem, hvilkas lefnadsöden, ännu hängande i det fördolda, komma att gestalta sig mycket olika. Ingen vill väl tadla här antydda kotterier, och den, som, utan att vara intagen af partisinne, betraktar badlifvet i Marstrand, skall ej finna tillvaron af något annat kotteri, hvad än förtrytsamhet, missnöje, bitterhet eller hat må hviska inom hans eget bröst eller uti hans öron, Kunna olika smak och tycke inom medlemmarne af en enda familj ofta skilja sig så mycket, att de ej blifva ense, då frågan är att förströ sig, så är naturligt, att den sammianbindande enighet bland ett stort badsällskap ej är att påräkna vid anställandet af s. k. allmänna nöjen. Några sadana i ordets egentliga betydelse existera derföre ej i Marstrand. De besökas ej af flertalet. Men ett samhälle, hvilket har fått liksom patent på rättigheten att åsidosätta lifvets mödosammare pligter, måste hafva förströelse. Det måste vara tillgång äfven på sådana nöjen, som äro tillgängliga för alla. Det synes som segling skulle vara allmännast omtyckt. Både på föroch eftermiddag är också en icke obetydlig flottilj i röa batar hafva ej endast är efter år vuxit i antal, utan äfven i dimension, beqvämlighet och säkerhet i sjögång. En särskild vacker anblick förete de aftnar, då båtarne, lastade med badgäster, beskrifva i sundet utanför Marstrand under en herrlig musik oregelbundna eliptiska banor. Bade öga och öra tjusas. De ljumma aftnarne äro just passande för sådana utfärder. En och annan tål ej den mer och mindre gungande rörelsen, som medföljer segling. Dessa böra afstå härifrån, men annars gilves väl intet oskyldigare och nyttigare nöje än just detta. Endast en förtrolig krets sluter sig tillsammans om en båt, som vanligast gör sin tur både på föroch eftermiddagen. Glada samtal lifva sinnet och bortjaga från beklämda bröst mången tyngande dysterhet — ett läkemedel, ofta verksamnare än de, som hemtas från apoteket. Musiken har sina bestämda tider på föroch eftermiddagen att blåsa. Vid dessa tillfällen samlas badgäster i dess närhet. Mindre lockande äro de två gånger i vetkan bestämda danssoirgerna. Det är liksom en na.turlig känsla för starkt uttalade sig mot de irvända att under vackr. sommardagar inne