Aftonbladet – 9 september 1868, sida 2

Erkebiskopens välkomsthelsning till kyrkomötets medlemmar vid sammanträdet ifzedags var af följande lydelse: Då svenska kyrkans ombud i dag för första gången enligt en för icke lång tid sedan antagen ordning sammanträda, må de helsa hvarandra med aktning och förtroende, med kärlek och goda förhoppningar, Anledningarna härtill äro de bästa antingen ombuden afse sig sjelfva inbördes, elle: tänka på det hela, hvars ombud de äro. Här m tas prester och lekmän. Man må bestämma skilnaden dem emellan huru som helst — och son bekant är, bestämmes den äfven i proteståntisk kyrka något olika — de äro icke hvad de böra vara, om de icke akta hvarandra. Och hvgd särskildt prester och lekmän i den svenska kyrkan beträffar, så skulle de förrå icke rätteligen hafva vårdat sitt kall, eller ock de senare icke såsom sig bort bebjertat sina angelägenheter, om icke Sverges presterskap både i hvarje menighet och, när menigheterna skicka ombud till ett kyrkomöte, i detta såge framför sig en i hög grad aktningsbjudande lekmapnaförsamling. Att de här församlade prester se en sådan i de här närvarande lekmännen, derom kan jag med den fullaste öfvertygelse försäkra. Likaledes trorjag mig kunna säga, att prestera äro berättigade till aktning. En stor del af dem äro valda bland det i särskilda orter arbetande presterskapet. Icke blott af pligt, utan, jag vågar det tryggt förklara, ockeå af kärle hand0 AN ANNAN ERNER OIrSAENE AA ATV AE är en det bea a 0