Aftonbladet – 8 september 1868, sida 3

; mison lyckats undkomma genom Chacos öd marker och förena sig med Lopez hufvu -Istyrka. Den amerikanska kanonbåten Wai tlhar fått tillstånd att gå upp till Assuncic -Iför att afhemta det amerikanska sändebud s Washburne och hans familj. I Om de strider utanför Humaita den I loch 17 Juli som föregingo fästningens u rymmande meddelar en i Rio utkommanc Itysk tidning följande närmare detaljer: D: låg ej i markis Caxias afsigt att med vål taga Humaita. Men lika litet kunde ha Itillåta att den fiendtliga garnisonen i all tyst het smöge sig bort derifrån. Detta mäst man erinra sig för att kunna förstå det föl ljande. Den 16, kl. 2 på morgonen, fick mar Ikisen från argentinske generalen Rivas Chaco underrättelse om att eskaderchefe Alvin, som kommenderar pansarflottans avant garde, meddelat honom: att ett stort ante kanoter Vore sysselsatte att försa trupper frå Humaita öfver till Chaco. En desertör had berättat att general Allen natten till den 1 tänkte utrymma Humaita, och äfven frå andra håll ingingo berättelser som syntes g sannolikhet åt denna utsago. Från flotta hade man redan aftonen förut märkt e ovanlig rörelse i fästningen; man hörde et timrande och ett hamrande som om man höll på att slå ihop en flotte. Under den föregående natten hade en signalraket uppstigi från Humaita, och på samma gång hade de telegraftrådar som sätta trupperna i Chac( i förbindelse med högqvarteret på två ställen blifvit afskurna. Markis Caxias gaf-genast ordres att från alla batterier både till lands och sjös på det häftigaste bombardera Humaita. Han förordnade dessutom, att general Osorios kår skulle i daggryningen hålla sig i beredskap med stormstegar och sandsäckar för att företaga en rekognoscering mot Humaita och taga fästningen, om de ej stötte på något starkt motstånd. Dylika ordres hade äfven blifvit gifna åt de argentinska trupperna under ge neral Gelly y Obes och den andra brasilianska armekåren under general Argollo; äfven de skulle vid dagbräcknibgen företaga en rekognoscering mot Humaita. Markisen sjelf öfvertog befälet öfver en reserv af 5 bataljoner och en division kavalleri för att tjena general Osorio till betäckning, Denne framryckte emellertid och tog två små utanverk och några kanoner. Den fiendtliga garnisonen, hvilken, som det vill syvas, under natten verkligen ämnat smyga. sig bort och endast af kanonaden-bindrats derifrån, väntade i all stillhet tills general Osorios trupper kommo till den första grafven; då mottogo de dem i flanken med en kartescheld. General Osorio inrapporterade då att han stött på ett allvarsamt motstånd och att intet gynnsamt tillfälle erbjöd sig att utan stora uppoffringar taga Humaita. Markisen gaf då både honom och de öfriga ordres att draga sig tillbaka, en ordres som han i största ordning, dock ej utan betydande förust verkställde. En annan rekogvoscering egde rum i Chaco len 18. Ändamålet dermed var att noga itröna platsen hvarifrån under de senaste lagarne några af Timbos kanoner skjutit ned större säkerhet än förut. Rekognosceingstruppen utgjordes af tredje och åttonde orasilianska bataljonen och en argentinsk ägarekår under befäl af den argentinska öfersten Miquel Martinez. . Såvidt man kan luta af den till general Rivas ingifna raporten, synes öfverste Martinez ha öfverkridit sina instruktioner och framryckt vida ängre än han hade befallning. Sedan han prängt en liten piket af paraguiter, framrängde han blindt i en alldeles obanad teräng. Detta var uppenbart hvad fienden äntade. Frambrytande från ett bakhåll, kar han den argentinska jägarkåren. En el af de afskurna lyckades visserligen ppnå Paraguays stravd och genom simnande rädda sig till de brasilianska skepen, men många, och bland dem öfverste fartinez sjelf, blefvo dödade eller tillfångaagna. General Rivas, som i spetsen för en fjortonde bataljonen skyndat till undittning, kom för sent för att kunna hindra et. Han kunde endast betäcka de båda ndra bataljonernas återtåg. Brasilianarnes ;rlust i denna strid uppgifves till 60 å 70 öda och 172 sårade. ASIEN. Från Triest telegraferas, att enligt underittelse från Teheran af den I September, shahens son och presumtive tronarfvinge imnde dag aflidit i kolera. Enhgt underrättelser från Jokuhama af den 2 Juni fortgick ännu kampen mellan Mikadons hängare och extaikunens tillgifna; de senare ade vid Yeddo lidit ett nederlag. I Nanisaki ha trots de europeiska konsulernas rotester en mängd till kristendomen öfveringna infödingar blifvit dömda till döden eh dränkta. Till Redaktionen af Aftonbladet !