Aftonbladet – 8 september 1868, sida 2

— En drunknad återkallad till Lifvet. I Bergens Tidende för den 15 Aug. läses kn femtonårig gosse, son till en landthandlande i ;rakten af Bergen, var för någon tid sedan ute h badade. Då han skulle gå upp ur vattnet, balkade han, föll baklänges och sjönk till botten. En karl åsåg olyckan, men kunde icke ensam få gossen upp igen, och innan han fick bjelp, åtgick omkring 20 minuter; intet lifsteckon märktes då, gossen var till utseendet död hvarje hopp om räddning borta. Några engelsmän på ett par inärheten liggande hummersmackar hade emellertid hört talas om hvad som timat och erbjödo sig att göra ett försök med att återkalla den omkomne till lifvet. Sedan de tagit utaf honom de våta kläderna, samt munnen och näsan blitvit befriade från slem och annan orenlighet, blef han några gånger rullad på marken. för att få ut sjövattnet som han hade sväljt. Derefter lades han i en till äiften upprätt ställning, så att hufvudet och öfre delen af kroppen hvilade i knäet på en af de närvarande. medan benen lågo fritt på marken. Den person hos hvilken han Tåg, tog nu den förolyeade om armarne vid armbågarne och förde dem omvexlande upp och ned öfver hufvudet omkring 15 å 20 gånger i minuten för att derigenom få andedrägten i gång. medan andra starkt ingnedo hela kroppen med fint salt, som engelsmännen för äåndamälet medtagit. Nära en timme förflöt utan att något tecken till lit förspordes, och nu användes ett medel, som slutligen syntes göra den bästa verkan, i det sex eller sju personer oafbrutet turade om med hvarandra att inblåsa luft genom munnen på den drunknade, under det att samtidigt ingnidningen och armrörelserna fortsattes. Slutligen efter inalles 3 timmars ihållande arbete märktes först några svaga ryckningar i armmusklerna, derefter i knäna; och allt eftersom inandningen fortsattes, utbredde sig ryckningarne öfver hela kroppen och blefvo slutligen så våldsamma, att det nästan icke var möjligt att hålla honom. Kort derefter begynte han stöna — och nu var han räddad. Han fördes hem och lades till sängs, men då han senare på aftonen fullkomligt uppvaknade, yrade han och talade osammanhängande och örvirradt. Efter en dugtig svettning föll han i sömn och nästa dag var han lugnare. I tre dagar låg han nu utan att förtära någonting annat än litet saft, men sedermera kom han sig småningom och nu är han fullkomligt rask.