Aftonbladet – 8 september 1868, sida 2

stånd, hvari alla dess öden kunna plötsligt bli invecklade, utan att det har tid att yttra sig, och hvari till och med de goda fredsafsigter, om hvilka man periodiskt och ihärdigt förnyar sina försäkringar, tyckas beherrskas af händelsernas nödtvång. Den allmänna meningen har icke och kan näppeligen ha det förtroendehjeltemod, som man fordrar af henne, emedan om hon i sannolikheterna ser den fred, hon önskar, ser hon i sakförhållandena de konfiikter, hon fruktar, ser hon kriget kanske såsom lösepenningen för en stor brist på inre sammanhållning och i alla händelser såsom följden ef de motsägelser, med hvilka vår yttre politik drages och i hvilka hela Europa sjelf lefver.