Aftonbladet – 8 september 1868, sida 2

Skane sia HU act Nalenska kriget. Och man måste tillstå, att armån vid den tiden med en viss likgiltighet motsåg ett fälttåg och att generalerna, icke voro särdeles böjda för ett krig mot Österrike. Nu är det armen, från krigsministern till den yngste officern, som fordrar krig och betraktar det som en hederssak för Frankrike. Vid tiden för det italienska kriget var oppositionen i den inre politiken icke på långt när så stårk som den nu är. Nu har andan hos den unga . generationen kommit i jäsning; kejsardömet börjar känna sig försatt i en obehaglig stållning och vågar icke stöta sig med armön, genom att såra dess hederskänsla. Charles de Mazade yttrar i sin politiska Öfversigt uti Revue des deux mondes följande pognde ovissheten i afseende på krig och red: Om det för närvarande i Europa funnes nagot så när klara idter och något så när bestämda förhållanden med män, som ledde opinionen genom sin karakters och sin tankekrafts makt, om politiken vore uttrycket af folkens fria och intelligenta rådslag, i stället för att vara en ständigt hotande sammansvärjning af några viljor, som bespeja hvarandra, under det att de sjelfva inhölja sig i hemlighet, så skulle allmänheten, denna anonyma och kollektiva personlighet, som gäller för att vara mera snillrik än alla snillen och alla polemister, icke hvarje månad ha ett anfall ef feber eller förskrämd lättrogenhet. Hon skulle då icke lefvaien oro, som utmattar henne och som lugnas ett ögonblick blott för att genast återuppväckas så mycket häftigare; hon skulle åtminstone veta, hvad hon hade att rätta sig efter, hon skulle se klart in i sina goda och dåliga angelägenheter, och hon skulle icke trötta ut sig med att gissa hvad som kan vänta henne i morgon eller om åtta dagar eller om tre månader. Hon skulle veta, att de stora konflikterna icke kunna lössläppas så oförmodadt, utan att hafva underkastats kontroll af en vaksam allmän mening, som väl har någon rättighet att bli rådirågad, och hon skulle icke tillbringa sin tid med att löpa efter någonting okändt, som hon fruktar och som man ömsevis låter henne se skymten af eller undandrager hennes blickar. Hon skulle, med ett ord sagdt, icke vara helt och hållet en lekboll för dessa ständiga motsägelser mellan verkliga förhållandet och skenet, hvarur alternativt utgå fred eller krig, likasom för att förhindra den allmänna meningen att stadga sig Hvad behöfves det väl mera för att ingifva förtroende, än alla de närvarande sannolikheterna ock allt hvad som säges? Bestämdt finns ingenting, som icke talar för fred; det är som. ett herdeqväde. Europa gör bättre än att sofva, det roar sig; det befinner sig vid badorterna och på landsbygden. Furstarne resa, och under en halftimmes samtal ha konungen af Preussen och kejsaren af Ryssland icke kunnat besegla sitt anfallsförbund. Herr von Bismarck har alldeles enkom för vårt lugn nyligen gjort ett fall från hästen på sitt gods i Pommern och behöfver någon tid för att åter sitta upp i sadeln, innan han begifver sig ut till ett nytt Sadowa; han tyckes dessutom fördubbla sin hemlighetsfulla försigtighet och det ser ingalunda ut, som om han för närvarande önskade få nägon förevändning. Fransmännens kejsare, vilken, såsom det påstås, endast afbidar besöket af drottningens af Spanien dotter prinsessan af Girgenti, för att-begifva sig till Biarritz, reser utan tvifvelicke så langt bort för att uppgöra planen till ett nytt fälttåg. Af alla vara ministrar äro endast två i Paris. Vår diplomati håller tal på banketter i landsorterna och hotar för visso ingen i de föreslagna skålarne. Våra senatorer göra historia på sitt sätt vid de officiella högtidligheterna, och våra stora tänkare advokaterna förtjusa landtbruksmötena med sin flödande vältalighet. Generalråden undangörai en handvändning sin session, i hvilken våra statsmän defilera, och i stället för hr Rouher, som omsorgsfullt undvikit politiken, eller marskalk Niel, hvars ord stundom äro en gåta, underhåller en annan af vår armås chefer, hvilken har ledvingen af ministeren för det kejserliga buset och för de sköna konsterna, marskalk Vaillant, bourguignonsboerna med årets goda skörd, fredens öfverflödv. Hvad tarfvas väl då mer? Det ser ut, som om det skulle behöfvas någonting ännumera, eftersom vi detta allt oaktadt i nagra dagar bevittnat ett verkligt recidiv af alla grubblerier, alla bekymmer, efter som den förfärliga frågan om krig eller fred mer än någonsin. åter är föremål för polemik; och ju flere försäkringar, man vfgitver; desto mera tyckes oron upplifvas, ikasom om man för hvarje dag närmade sig len enda oundvikliga upplösningen. Det är derföre, att det verkligen icke är nog, kanske derföre att det är för mycket, lerföre att man talar för mycket om freden, äsom general Menabrea nyligen yttrade. Det ir ej ndg med några sväfvande förklaringar ler ett tillfälligt fältrop för att äteruppräcka förtroendet, detta ömtåliga och icke randgripliga ting, som hvarken improviseras ller dekreteras efter behag. Förgäfves gifver man i tidningarna signal till trygghet, ippmuhtrar kapitalerna på det varmaste och anar dem till nya företag, genom att förkra dem, att de ha ingenting. att frukta, :.enom att visa dem en horisont, befriad från le svarta punkter, som man såg förra året; apitalerna äro motspänstiga och fortfara att tyra kosan till banken, der de nedgräfvas i nyetiga staplar. Kapitalerna ha ett ironiskt ch vresigt lynne, de ha hvarken tro eller åg för äfventyr, och innan de åter gifva g ut på valplatsen vänta de att det må bli ager på andra valplatser. Marskalk Vailuts tal äro otvifvelaktigt prisarbeten, som ila förtjena aftryckas och hvilka det lönar wödan att expediera till Frankrikes alla komiuner; men man får verkligen icke förundra ; g öfver, att marskalk Vaillants tal till Dinboerna icke äro ett suveränt medel, att e icke uträtta hvad kejsarens tal i Troyes e kunde uträtta, hvad Rouhers alla freds-2 ingar under sessionen icke förmåddet trätta. Saken är den, att denna ovisshe-2 ns och räddhågans kroniska sjukdom fortfö w mer än någonsin, griper omkring sig, för-å ärras vid hvarje nytt anfall, och deri finnsS! varken något illasinnadt inflytande eller nå-P on töckenonmhöljd verksambet af partierna 3 ler några tomma ord af tidningarna. Om et är sä, om den allmänna meningen förir misstrogen, obotligt misstrogen, om lan-n et, som icke skulle begära någonting bättre! d n att få hv i ett smekande lugn, hv RY FA —