Aftonbladet – 7 september 1868, sida 3

Bref från Skärgården. Dalarö den 6 September. Större delen af här vistande badgäster hafva rest sina färde. Deras hastiga afresa föranleddes af höstens första uppträdande. Han kom som en gammal tok och stormade in i byn samt förorsakade ganska mycken häpnad och uppståndelse, ty han nöjde sig icke med att ruska på tak och fönsterrutor, utan hotade en vacker natt till och med att blåsa bort en hel hop af härvarande sommarnöjen, hoc est skatbon. Sedan den gamla herrn emellertid fått utgjuta sin galla, och de första känningarne af podager gått öfver, har han blifvit ganska mild och blid, presenterar sig nu om dagarne med ett varmt solskensleende på läpparne, och uppträder om aftnarne, vid det herriigaste månsken, såsom en suckande celadon, en förälskad, gammal ungkarl, bjudande till på alla sätt att göra sig qvarvarande badgäster behaglig, trots sina år, sitt knar lynne och sina många välkända krämpor. Sedan jag aflät mitt förra bref, har en beklaglig händelse inträffat iDalaröns närhet. Tisdagen den 1 dennes inkom vid Hufvudskär, 342 mil från Dalarö, preussiska briggen Albert Fredrik, kapten Rubarth, på r från Newcastle till Stockholm, med last af stenkol. Hufvudskär ligger inom Dalarö lotsdistrikt. Vid Hufvudskär, skulle briggen hafva lots, och den lots, som var i tur och ordning att atgå, hette Holmberg, bnoende på Jutholmen — en medelålders, i sitt yrke erfaren man. Men han hade sjukt hemma, och hade af denna anledning begärt ledighet, hvarför en utexaminerad lotslärling, J. G. Jansson, af. härvarahde lotsälderman tilläts intaga Holmbergs tur. Jausson hade undergått lärlingsexamen, lyckligt och väl inom detta lotsdistrikt fört omkring 15 a 18 fartyg på egen risk, samt är eu nykter och välkänd yngling, Men i detta fall lyckades han icke bättre, än att han satte den a briggen på grund vid Röksundet, efär 2!0 mil härifrån. Grundstötningen skedde omkring kl. I på dagen. Någon storm rådde icke, utan fartyget gick under en god sydvestlig bris. Jansson hade tagit den prick han skulle passera på styrbords, istället för babords sida, ehuru en ombord varande yngre gosse, vid namn Sandberg, som medföljde för att lära sig farvattnet i akt och mening att framdeles blifva lots, varnade Jansson och gjorde honom uppmärksam på, att han tog pricken på oriktig sida. Jansson lyssnade icke till detta vänliga råd.