Aftonbladet – 7 september 1868, sida 3

JÄEL TYRULE VUl Veta, alt Kejsar Napoleon och drottningen af Spanien skola ha ett möte någonstädes vid gränsen mellan de båda rikena. Generalråden ha nästan öfverallt på knappt åtta dagar afslutat sina sessioner, ehuru en tid af 14 dagar är dessa förunnad. Kejsaren hade önskat moderation i talen vid sessionernas öppnande; men de sedvanliga banketterna ha likväl begagnats till hvarjehanda demonstrationer, och framförallt har den rikligaste rökelse egnats kejsardömet. Så t.ex. utbrast f. d. ministern, numera bankdirektören Rouland: Samhällsordningen är betryggad, politisk frihet har nästan med slöseri erbjudits och utdelats, vår militärmakt har blifvit bragt i jemnhöjd med en stor nations intressen och värdighet, alla fredliga förbättringar ständigt utvecklade, den allmänna rikedomen oafbrutet förökad; Frankrike är fritt och starkt. I samma ton fortgick det. Prefekten i Nord-departementet skilde nationen i oförvägne omstörtare och det stora konservativt-progressistiska partieto samt föreslog till slut följande skål: Må vi, mina herrar, med vördnad och högaktning:buga ss för denna snillets, hoppets och barmherghetens höga treenighet! Med denna treenighet menades kejsaren, hans son och hans gemål. Prefekten i Auch utropade hotfullt: Kejsaren har utvidgat de offentkga friheternas krets, men, förliten er derpå, icke för att låta några oroliga hufvuden störa den säkerhet och det lugn, han förlänat oss! Landet stöter dem från sig och regeringen skall med fast hand hålla dem. General-! rådets ordförande de Flamarens reste sig nu. och ropade: Den kejserliga regeringen skall gå löst på ordningens, moralens och religionens förderfvare, och ju brottsligare de bli mot stat och samhälle, desto strängare skall, såsom jag hoppas, straffdomen utfalla! I departementet öfre Garonne skulle ordföranden just afsluta sessionen, då en hr Gasc begärde ordet för att tacka marskalk Niel för hans ansträngningar att återupprätta Frankrikes krigsmakt och uttala förhoppningen, att den ädle marskalken skulle visa prof på samma skicklighet att vinna seger, som han visat på att dana medel dertill. Enhälligt, långvarigt bifall! Marskalken tackade för kärlek och förtroende, och hans lif var helt och hållet invigdt åt kejsaren och Frankrike, att han icke trängtade etter ära, utan att det låg honom om hjertat att afsluta sin bana med nyttiga arbeten, och då vågade han prisa lyckan, att Frankrikes stridskrafter blifvit bragta till enhöjd, der de med fördel skulle kunna strida för att betrygga seger och ära. I andra generalråd har det dock i år icke aflupit så lugnt och stilla som vanligt. I Bordeaux uppstod en liflig debatt mellan den af kejsaren utsedde ordföranden, den från lagstiftande kären bekante baron Jerome David, och åtskilliga medlemmar. Baron David vägrade meddela församlingen en petition rörande den onaturliga sönderstyckningen af Bordeaux valkretsar under förevändning, att politiska frågor icke finge. behandlas af generalrådet. Flera medlemmar gjorde deremot anspråk på rättigheten att erhålla kännedom om alla inkommande skrifter, för att derefter besluta om deras politiska eller icke-politiska karakter. Baron J. David begagnade den i lagstiftande kåren bepröfvade utvägen att komma rän saken, nemligen att förklara den vara afgjord. — I Dröme-departementet har generalrädet, trots alla invändningar af ordföranden och prefekten, uppsatt en petition, att generalräden måtte återfå sin ursprungliga rätt att sjelfva rtillsätta sina byråer. Ett dylikt förslag ble? deremot lagdt ill handlingarne isPas-de-Calais. I depaår:tementet Cotes-du-Nord, hvarest byrån sistidet år icke tillät, att vissa af medlemmar ramställda förslag finge uppläsas och intasas i protokollet, gjorde baron de Jarnze och GlaisBizoin i år processen kort och uppäste med förbigående af byrån sina förslag omedelbart inför församlingen. Byrån proesterade ifrigt och prefekten blandade sig med eftertryck i saken; men det oaktadt beslöt generalrädet att till vederbörande ut-! skott remittera de på detta sätt meddelade förslagen. Den 1 dennes utbröt åter en stör eldsvåda Dänkirchen. . Hardebolles stora repslageri rann helt och hållet upp. Det är den femte brand, hvaraf staden varit hemsökt på några veckor, och man tror på mordbrand. ENGLAND. Det sätt, hvarpå öfverhuset behandlade den rländska frågan under den senaste parlanenvtssessionen, har väckt mycket missnöje i andet, och följden har blifvit, att frågan om lenna kammares reformerande har åter blifvit bragt å bane. Den fordne statssekretearen för Irland Horsman, hvilken reian för någon tid sedan gjorde ett första anlopp mot ifverhuset, har nu i sin adress till valmänen i Strand och i ett bref till tidningen Scotsman förnyat angreppet, Hans förslag sär ut på, att det ärftliga peerskapet skall upphäfvas, att peererna skola utses för lifsid samt de andliga peererna försvipna. Morning Herald är på det högsta förbittrad öfver detta belgerånande förslag. Ett sådant språk som det Horsman för, då han säger: ,Hvarföre mylord biskop? Jag har aldrigt bört jalas om mylord apostel, kan endast anstal lemasoger af sämsta slag, förklarar tidningen Bright har nyligen offentliggjort sin adress ill valmännen 1 Birmingham. Han sammanattar deri i korthet sina åsigter i alla de stora frågorna och särskildt i den Irländska. Han vill hvarken gynna katolicismen eller . öra protestantismens inflytande något afyräck. Den religiösa frågan börihans tanke emnas å sido, emedan det endast finns en politisk fråga. Det gäller att upphäfva en titution, som helt och hållet förfelat sitt damäl ock endast lyckats såra det irlända folkets rättskänsla. Bright uttalar sig. ven mycket bestämdt för sluten omröstning. Irland är fortfarande högst oroligt och uppördt. En poliskonstapel har nyligen i grannkapet af Tipperary blifvit dödad af en skara naskerade män. Det berättas äfven, att rangistagitatorn Murphy blifvit arresterad i Manchester. i NORD-TYSKLAND. Till fransk generaikonsul i Frankfurt am Main har den vid den fordna förbundsdagen : ackrediterade legationssekreteraren de Helll: lifvit utnämnd. Då handeln i Frankfourt!a väsentligen utgöres af börsaffärer och såledess ager främmande konsnuiers mellankomst föga 1 anspråk, har man varit benägen att tro utt franska regeringen vid upprättandet af tt oeneralkonsulat i Frankfurt mer afsett