Aftonbladet – 7 september 1868, sida 3

tro att riksgålaskontoret mgentng komme att riskera på att i förskott tillsända lån gifvarne de betydliga annuiteterna. Firman god förut, har blifvit ännu säkrare efter de lyckade lånet, och det är med all rätt son företsegsamheten röner framgång. Kyrkomötet. Lördagens eftermiddagssammanträde. Mötet fortsatte och afslutade den på f. m. af brutna behandlingen af biskop Brings förslag til arbetsordning, från och med 8 10. Förslaget an togs nästan i sin helhet. Elfte innehöll följande bestämmelse: Förmiddagssommanträde börjas och eftermiddagssammanträde afslutas med bön, som af ordföranden anordnas Efter föredragninger af denna 8 erhöll hr Bergstedt ordet och uttalade den åsigten, att det någon gång möjligen kunde vara mindre lämpligt att börja ett sammanträde med bön. Parlamentssammankomsterna i Eng Jand gåfve i detta afseende ett exempel, som förtjente beaktas. Enligt en gammal plägsed vore i det engelska parlamentets båda hus vanligt, at: hvarje sammanträde börjades med bön. Men under tidernas lopp hade den heliga handlingen urartat till en tom formalitet, som i så ringa mån vore uppburen af parlamentsledamöternas deltar gande, att de fleste af dem hade för vana att infinna sig först efter bönens slut. Ett liknande urartande kunde möjligen befaras, om man genom kyrkomötets arbetsordning vill föreskrifva en handling, hvars anordnande lämpligast kunde, utan uttrycklig föreskrift, anförtros åt ordföranden. När denne vore Svea rikes erkebiskop, behöfde man väl icke befara, att åtgärden för ett värdigt öppnande och afslutande af kyrkomötets sammanträden skulle uteblifva. Biskop Beckman tviflade visserligen icke på, att sammanträdena komme att inledas med bön; äfven om ingenting vore derom reglementeradt i arbetsordningen; men tal. fann likväl den föreslagna föreskriften böra qvarstå, såsom en af mötets medlemmar uttalad bekännelse. Jemförelsen mellan engelska parlamentet, med dess i kyrkligt afseende så ofantligt olikartade elementer, och det svenska kyrkomötet, hvilket tal. hoppades aldrig skulle blifva ett motstycke dertill, kunde tal. för öfrigt icke finna fullkomligt riktig. Hr Kolmodin instämde med nästföregående talare och ansåg det höra till en god arbetsordning att bestämma, huru arbetet bör börjas och slutas. Hr Ribbing ansåg bön före och efter sammanträdena icke kunna räknas till arbetet, hvadan bestämmelser derom icke heller hade sin pla:s i en arbetsordning. Tal. kunde för öfrigt icke gilla en föregående talares uppfattning, att kyrkomötet borde uttala någon bekännelse; hvarförutom det vore att sammanblanda tvenne oiika saker, om man med bönen äfven afsåge en bekännelse. Biskop Beckman kunde icke annat finna än att det hörde till en god arbetsordning för dagen att vörja och sluta sitt arbete med bön. Dessutom hade mötet i arbetsordningen redan intagit en paragraf, som strängt taget icke heller rörde arbe.et, derom att hela mötet skulle börja och sluta ned gudstjenst. Hr Torpadie skulle icke hafva yrkat den föreslagna bestämmelsens införande i arbetsordningen, om den icke varit intagen i förslaget, men då den ju funnes der, ville tal. icke heller yrka dess uteslutande, enär mötet vore samladt till ett sådant bete, som både kunde och borde inledas och aflutas med bön. Utan votering beslöts att paragrafen skulle qvartå. Mot 13:de paragrafens föreskrift om motionervas inlemnande i tvenne exemplar uppträdde förräfves hr O. B. Olsson, ity att begärd omröstning utföll med 43 röster för och blott 8 mot den ansripna bestämmelsen. Lika ringa sympatier vann iskop Björlings förslag om inskränkning i moionstiden, enär den k. kyrkomötesförordningen cke gåfve anledning till en dylik inskränkning. I 22 8 var föreslaget, att utskotts utlåtande kulle uppsättas af den ledamot utskottet inom sig lertill utsåge och underskrifvas af ordföranden. Jeremot uppträdde rådman Björck och framställle förslag till ett tillägg i det syfte, att utskotten jorde utse en referent som inför mötet redogjorle för dess förslager, hvilka sålunda icke skulle ehöfva tryckas. — Biskop Bring höll före att åt: ninstone resultatet af utskottets förslag äfvensom let hufvudsakligaste af motiveringen borde ;medlelas mötet tryckt, hvaremot biskop Sundberg anörde, att man på detta sätt lätt komme in på amma stråt som vid riksdagarne, der utskotten serligen föresatte sig att i korthet motivera sina rslag, under det betänkandena i verkligheten vällde och svällde till en öfverflödig utförlighet — ett förfaringssätt som skulle .komma att föränga mötets förhandlingar om det blefve infördt. senom votering godkändes hr Björcks förslag med I röster mot 23. På förslag af grefve Björnstjerna vidtogs den örändring med 25, att betänkande, som från utkott inkommer, skall företagas till afgörande vid öredragningen näst efter den, då det första gånen anmäldes. Förslaget innehöll att det äfven id andra föredragningen skulle kunna göras hviande. Förslagets öfriga 8 godkändes utan nämnvärd liskussion. Vidare bestämdes utskottsvalen till denna dags ammanträde, hvarjemte ordföranden gaf tillkänna tt han hädanefter ernade börja sammanträdena på slaget... Efter en kort diskussion bestämdes arligare ledamöternas antal i det tillfälliga utattet till 6. Slutligen begärde och erhöll hr Bergstedt ordet ör att förnya sin en gång förut gjo framställing om upplåtande af den utaf mötet icke besagnade delen af sessionssalen åt åhörare och relogjorde för det sätt, hvarpå tal. tänkt sig, att letta förslag skulle kunna genomföras. Hrr Ribft a Ruus afstyrkte förslaget, hvilket äfven öll. Dagens sammanträde. Sedan de val blifvit förrättade, för hvilkas utång redogörelse blifvit lemnad på annat ställe i idningen, begärdes ordet af dr Falk. Det vore risserligen, menade talaren, godt och väl, att en ,;ekännelse låge uttalad i den bön, hvarmed enigt mötets beslut dess sammankomster skola böras och slutas. Detta vore dock icke nog. Mötet vorde på ett otvetydigare sätt bekänna sig till den vangeliskt-lutherska kyrkan. En sådan bekänelse skulle verka lugnande på dem, som äro itanför mötet, och hvartill skäl funnos för hand Bland annat i en tidningsartikel, som påståst att lla möjliga fraktioner af tro och otro vore inom nötet representerade. Emot en dylik uppfattning jore det af så mycket större vigt att protestera, om berörde yttrande kommit från en mot kyrcan vänligt sinnad tidning. Med sitt förslag ville alaren ingalunda afse ett undertryckande af den nskilda öfvertygelsen, hvilken han högt aktade, lå den ger skäl för sig, — Talaren ansåg således äl vara för hand att börja med det som Upsala öte slutade, med att på bekännelsens grund eränna sig såsom en man. Hvad talaren derför nuskade vore, att mötet såsom sådant, mötet såom en personlighet, ville uttala den bekännelsen, tt mötet godkänner Lutherska kyrkans lära, såjan den finnes uttalad i samma kyrkas symboliska öcker. Under talarens framställning hördes flera ledanöter begära ordet. Innan någon af dem blef uppopad förklarade erkebiskopen sin mening vara, att r Falks framställning vore att betrakta såsom en notion Enligt arbetsordningen skola motioner afemnas skriftligen och först sedan detta blifvit rdt, ansåg br erkebiskpen .diskassion om den ckta frågan kunna ifrågakomma; hvilken åsigt illades. Slutligen afgjordes några ordningsfrågor, och betämdes: att suppleanterna må ega frihet att närvara vid