Aftonbladet – 5 september 1868, sida 3

älska vi och här fordra vi den solida realisI men, sjelfframställningen och det fria, per-Isonliga uppträdandet. Menniskor som fram Iställas talande med hvarandra ett slags I orimmad lyrik törefalla overkliga och till I gjorda; deras samtal likna pensionsöfningar -Joch deras bref krior. Ea dylik kria är t. Ilex. Rosas bref till föräldrarne, hvilket vi svårligen kunna finna så poetiskt som I förf. kallar det. Emellertid är det egentligen styckets hjeltinna ensam som blifI vit förfelad genom ett konstladt drifhusblomIstörspråk, de öfriga personerna i romanen Å tala ock skrifva temligen enkelt och naturTligt, men om dem yttrar sig förf. alltför ofta för egen räkning, och det tyckes vara henne omöjligt att låta dem försöka taga sig fram lutan hennes kommenterande förmynderskap. Må vi ou I verklighetens verld tänka oss eh person; som knäppt kan taga ett steg eliter säta ett ord utan att någon annan är med och utbrister i beröm eller tadel, och vi skola erkänna att el sådan menniska på längden skulle blifva tråkig i hög grad. Men på samma sätt förhåller det sig i romanen, öch härtill kommer att en förs., som oupphörligt sjelt frainstiller sin mening om sitt verk, gör detta mindre fruktbörände förvar i egen reflexion, hvilken förf:s ju antingett sår I i förväg, om vi sympatisera dermed, eller också bestrider; om vi — såsom nog kan hända — tilläfventyrs skullej vara af motsatt åsigt. För öfrigt göra destöndiga beskrifningarne och förklaringarne omöjligt kör Förf. att individualisera, hvilket svårligen kan lyckas utan förmåga af betecknande händelsers produktion saint rikligt herravälde öfver dialogen, hvartill beskrifningen blott bör vara en mer eller mindre noggrannt utarbetad dekoration. De karakterer som förf. i sin roman verkligen sökt göra till personligheter äro icke många, ej heller synnerligen lyckligt tecknade. Rosa Arntson lider visserligen genom sin egen skuld, men detta har förf. Icke velat erkänna, utan i stället bemödat sig af alla krafter att göra den unga romanhjeltinnan till en sannskyldig seraf. Rosas moder skiljer sig från andra äldre fruntimmer egentligen derigenom att hon sätter pronomen possessivum efter det dithörande substantivet, t. ex. barnet mitt,, tösen min 0. 8. V. samt genom en oförlåtlig enfald, hvarmed hon beskrifves behäftad under sitt uppträdande i Stockholmslifvet, och hvars fueripgar dessutom äro af motsatt natur mot vad verkligheten i dylika fall plägar förete, Allt detta beskrifves; likaså baron TLesslies vackra profil, ståtliga hållning, fina konversation, obegränsade verldsvana och moraliska ligen yttrar sig är han onekligen betydligt fadd, och med allt sitt framhållande af hans bofaktighet vill förf. likväl gifva honom ett slags urskuldande genom att esomoftast påu v u fö förderf; men de få gånger denne herre verk-D 0 n v fi ; ; j 6 l 1 6 i l i 1 f W g i i s d f h p f a s n g P h n b n t: h f peka att den sanne Lesslie skulle hafva s: varit någonting ytterst superfint, hvarföre äfven den förderfvade Lesslie åtminstone har anspråk på att vara en intressant romanskurk. Mindre ängsligt skonsam och derföre mera rättvis eller sann är fört. i teckningen af Gurli, som omisskänneligen uppenbarar den förening af torrhet, egoism och j lidelse som verldslifvet ofta framter. I sin skildring af de Stockholms unge män comme-il-faut, som icke behöfva vara mtressanta, har förf. tagit i på skarpa allvaret och med en stränghet, som vittnar om mycken nsittiche Enträstungk och är högst aktningsvärd, förehållit dem deras fel. Onekligen innerhåller boken mycken sedlighet och myc-d: ken välmening. — Dess svagheter grunda sig äl på användandet af en antiquerad berättelsela metod som förf. icke kunnat utbyta mot en mera tidsenlig; en metod som bland andrawv har det bedröfliga resultat att de vackraste ge detaljerna blifva fel hos det hela. be Sitt besynnerliga stafningssätt har förf.oc äfven i företalet låtit rättvisa vederfaras. en Det tyckes egentligen bestå i indragandet af tri den ena bland tvenne lika konsonanter alle-so städes der två verkligen äro af nöden. Så-fo unda uppkomma t. ex. orden vagsång, tilstäl-sh ring, julständig m. fl. af främmande språk. oc åro dessa nyteter förf:s egen uppfinning så si; nedja vi henne på det enträgnaste att så no snart som möjligt afstå från deras fulltöljanle, skulle de, åter vara en annans tillskyn-be lelse torde den rätta hämnden vara att oförde öfvadt tillsända denne person en väl behöf-de ig, icke rätmen rättstafningslära. de Tidskrift för matematik och fysik, tillegnad den 2? svenska elementarundervisningen, utgifven af Dillner, Hultman och Thalen. (Upsala, a 1868. Häftena 2 och 3.) I sin tidskrift Archiv der Mathematik und) Physik, 3 häftet för 1868, yttrar sig prof. srunertgi Greifsvald på följande sätt angånde ofvanstående tidskrift: För det första häftet af denna nya maematiska och fysikaliska tidskrift hafva vi edogjort i Literarischer Bericht n:r 190. Vu ligger framför oss häftet 2, Mars 1868,2 ch häjtet 3, Maj 1868. Fr I allmänhet äro dessa båda nya häften in2 ättade på alldeles samma vis som det för-Y ta häftet. De innehålla en ganska stor His nängd intressanta satser och uppgifter, nya lelvis ganska eleganta bevis och upplösnin5SP: ar, hvaraf också tyska lärare kunna hemta nycket lärorikt stoff för sin undervisning, 2! ch vi göra dem derföre fortfarande uppNe närksamma på denna nya ganska förtjenstulla tidskrift. Vi hoppas att ur detta rika ha nnehåll kunna meddela mycket i vårt arkiv. de Jessutom innehålla dessa båda häften fortde ättningar på uppsatserna i första häftet, så18 om t. ex. på hr Hultmans historiska upp ats, hr Thalens uppsats öfver Faraday, hr. Dillners öfver den geometriska kalkylen, hrJ lolmgrens öfver läran om maxima och miima. Derjemte finnes en uppsats ) af hr halen öfver den berömde lord Rosse, en örtjenstfull uppsats öfver den strängare elenentära behandlingen af rotstorheter af hr; sjörling (j:r), ett problem i den deskriptiva X) eometrien af hr: Wackerbarth, ett bevis för? raftparallelogrammen af hr Dillner, för hvilet allt tyvärr felas oss rum att särskildt edogöra. Vi kunna dock ej underlåta att änvisa på en uppsats ) af hr Dillner öfver soperimetriska produkters maxima, hvarvid i anmärka, att med en isoperimetrisk proukt förstås en produkt af föränderliga fakorer, hvilkas samma är konstant. Vi tro, tt de här öfver sådane produkters maxima I låt Tu neddelade satser och öfver hufvud hela den P: lementära behandlingen af detta kapitel förjenar att på allt sätt uppmärksammas och! idare utbildas. I Måtte dessa anmärkningar, hvilka det inkränkta utrymmet icke medgifver en större tförlighet, tjena dertill att leda tyska läraes uppmärksamhet på denna nya synnerliörtjenstfalla tidskrift. Grunert. po fol Dn ås) a Ifoll der fy — Le Bibliophile frangais. Gazette illustree I ne es amateurs de livres, Jestampes et de haute cume osit, Under derna titel har en äfven genom ttre utstyrsel utmärkt vetenskaplig organ nyligen örjat utgifvas i Paris två gånger i månaden. Såom artistiska bilagor. finner man deri porträtter af f berömde bokvurmar, artistiskt-historiskt intressådc inta bokband, sällsynta kopparstick, värdefulla att ntografer, vapen och dylika kuriositeter, alltid tergifna med tidens karakteristiska kännemärken, a del — Professor Kalbig i Minchen har fullborde! at ett nytt konstverk, en för Newyork bestämd