Aftonbladet – 5 september 1868, sida 2

Högt upp, öfver täta lummiga löfmassor reser sig det ståtliga hvitmenade slottet med sina fyra torn och blickar med hundratals klara ögon ned i Mälarens böljor, hvilka sakta vaggande återge dess sköna bild. Slottet ligger på en sluttning, ända ned till sjöstranden bevuxen med löfträd, och mellan stranden och slottet löper en den vackraste lilla väg, der på venstra hand Mälarens böljor glittra fram mellan de svajande grenarne, under det till höger de hvita slottsmurarne skimra mellan grönskan. På slottets andra sida sträcker sig en stor och väl ordnad trädgård och vid ömse sidor om denna de väldigaste aubbla allter af sekelgamla lindar. I fonden, och omgifven af en liten plantering i halfeirkelform, ser man en minnesvård öfver det nittonde århundradets kanske ridderligaste man, grefve Magnus Brahe, trogen i döden som i lifvet, mild, finkänslig och uppoffrande, sin konungs vän till sista andedraget. Denue man var deu audre med, namnet Magnus Brahe,som dött afsorg vid förlusten at en älskad konung. Den förste afled 1633 vid underrättelsen om Gustaf II Adolis död. Detta torde både förtjena anmä kas och minnas. Det är icke alltid en konung har vid sin sida så trogna vänner och knappast har någon annan det heller. Heder åt de få, som så uppfatta vänskapens grund och väseode! Du må tro, att det finnes åtskilligt märkvärdigt att beskåda inom Sko gamla murar: taflor i oändlighet, den ena skönare än Jen audra, utmärkta porträtter och bland dessa tvenne af Ebba Brabe, det ena taget i hennes b.omstiande ungdom, der man ser henne just sadan man föreställt sig henne i sina drömmar: milda, blåa ögon och ett rikt svall af ljusa lockar. Det ahdra är Sr pf try Uugars sktlun hva var unter är