Aftonbladet – 4 september 1868, sida 3

ett hjernspöke, uppfunnet af några af vesterns olitiske författare — att detta mordförsök ragte en stark jäsning i sinnena och -efterlemnat en dunkel oro för hämmande mått och steg, hvilkas utsträckning och styrka man ej kunde beräkna. Det åstadkom förvirring öfverallt, och icke minst inom regeringen. Hos massorna var det ett feberaktigt raseri, och medan de upplysta klasserna öfverlemnade sig åt sin entusiasm för zaren och hans räddare Kommissarof, underläto de likväl icke att betrakta detta våldsamma utbrott af folkopinionen med en hemlig skräck, i det de fruktade för att den slutligen skulle, vända sig mot dem sjelfva. Man frågade sig, hvad följden skulle bli af denna kris, som så plötsligt hade blifvit frammanad af en ung fanatiker, hvilket inflytande skulle utöfvas på politiken och på sjelfva regeringens sammansättning. En oundgänglig reaktion var att befara, och den visade sig äfven verkligen i en rad af motsägande åtgärder och förändringar som företogos med en viss oordning och en viss brist på sammanhang, såsom fallet är med allt som sker i Ryssland. — Den visade sig isynnerhet med korta mellanskof vid två betydelsefulla handlingar, utnämnandet af en undersökningskommission, i spetsen för hvilken Michael Muravief blef ställd, samt ett kejserligt reskript, ett slags manifest eller politiskt program, som czaren ställde till ministerrådets president, furst Gagarin. Ryssland skulle ännu se rikets utkorade räddare uti den gamle prokonsuln i Vilna. Eftersom man utnämnde en undersökningskommission för att uppspåra allt som stod i förening med brottet af den 16:de April kunde ingen annan ställas i spetsen derför än den man, som med lika mycken skicklighet som orörsonlighet hade qväft upproret i Litauen. Den allmänna opinionen hade snart sagdt påtvungit regeringen detta val, ty denna hade tänkt på att dertill utse general Lanskoy, och Muravief sjelf var icke långt ifrån att tro på sin egen ofelbarhet. Vid en bankett, som man tillställde för honom, sade han med en temligen stolt tillförsigt: Jag känner mig lycklig öfver att kejsaren satt mig i spetsen för denna kommission som skall afslöja den svarta komplotten och de brottsliga. Jag ville hellre dö än icke uppptäcka hemligheten i detta nedriga anslag, som icke är en enda mans verk, utan talrika medbrottsligas, hvilka handla i förening, och jag hoppas att I skolen bistå mig i detta arbete. Muravief uppmanade adeln att frivilligt träda in i polisen! I sjelfva verket var han utrustad med en verklig diktatur och betedde sig äfven som en verklig diktator. Alla myndigheter hade order att ögonblickligen lyda honom, och om han icke uppnådde ett stort resultat, så lyckades det honom dock att under några månader väcka en viss skräck. På hans uppmaning drogo provinsguvernörerne i fält, företogo häktningar utan ringaste betänklighet samt förde krig mot de nichilistiska damernas drägt, hvilken de framställde såsom ett upprorstecken pi alla rätttänkande menniskors ögon! Den lilla runda hatten, det korta håret och de blå glasögonen, hade icke längre lof att visa sig på Moskvas gator, och bland de olyckliga, som icke nog hastigt rättade sig efter polisens föreskrifter, måste några underkasta sig ett långt fängelse. Om det kejserliga reskriptet! Antingen det var förrattadt af furst Gagarin eller grefve Panin, så bar det i alla händelser prägeln af en anda, som var djupt genomträng af xonservativa idter och hemsökt af det nichistiska spöke, som bade visat sig under form if kungamord. Försynen hade, enligt förattarens åsigt, tillåtit mordförsöket den 16 April endast och allenast för att visa det vådliga i dessa läror, som djerft angripa den eligiösa tron, familjen och eganderätten. Förattaren tillstod för öfrigt helt naivt det onas tillvaro. Jag vet ganska väl, sade han, att några ryska embetsmän ej förblifvit främnande för utbredandet af dessa förstörande srundsatser, hvilkas utveckling bör förbjulas.Det kejserliga reskriptet gjorde tydigen anspråk på att vara ett regeringsprosram och fastställa en regel för allas uppföande; men den, som erinrade folket och em,etsmannen om samhällsordningens högsta jasar, tycktes icke en gång ana, att ettreskript ndast är ett löst pappersblad, och att det ästa sättet, hvarpå man kunde få folk att espektera eganderätten, familjen och religioen i Ryssland, skulle vara att icke kränka : lem i Polen. PENETRATION