Aftonbladet – 4 september 1868, sida 2

lelse dermed att K. operan omsider återvunnit den utmärkta konstnärinnan, hvars omfattande betydelse och rika artistiska värde alltid varit högt uppburna af sångens vänner i vårt musikaliska samhälle, och hvars talanger också nu, ehuru i ett jemförelsevis mindre betydande parti — Leonoras i Trubaduren — omisskänneligen gjorde sig gällande och tacksamt erkändes. Ir Ambrosis präktiga stämma, alltid angenäm att höra. var i några nummer af titelpartiet af verkligen utomordentlig effekt och äfven fröken Jacobsson (Azucena) vann rikligt bifall. Af icke ringa intresse skall det emellertid bli att förnimma huruvida teaterstyrelsen ernar förse vår lyriska scen med en verklig alt, och i sådant fall, hvem som blifver den lyckliga, eller om sagda styrelse tilläfventyrs anser denna stämma hädanefter umbärlig.