Aftonbladet – 3 september 1868, sida 2

Små resebilder. Af LEA. Har fröken någonsin varit i Stockholm? frågade jag (var det inte qvickt påhittadt och ovanligt sen!!!) Ja-a, fy då! det har jag visst, log hor så de hvita tänderna glänste som snöflingor jag har varit der en hel vinter. Och fröken säger fy? Var der då inte roligt ? Ne-ej; jag trodde jag skulle dö. Jag leddes vid. Aha — efter någon ... jag förstår. Till och med efter några, medgaf hon och såg mig rätt i ögonen, utan att kunna fatta det jag, som haft en älskare i kikarn (fö henne, förstås), fann dessa några vara väl många. Jasån, fortfor jag, efter några ögonblick; troligen. flickbekanta, då? Åhja, det förstås, men annars menade jag egentligen pappa och mamma, systrarne och smnågossarne. Jag har aldrig så roligt som hemma. Tiden går så fort, emedan vi ha så mycket att göra. Vi ha så många djur så. alfvar och ankor och höns, som det är så trefligt att sköta om och leka med. Men om vintern? Jag tycker tiden skuil pli lång då, åtminstone.n ,Viset inte! då läser alltid en af oss högt medan de andra arbeta, och innan man ve ordet af är qvällen förbi. Och så ha vipos två gånger i veckan, och då skall ni truat det år en förtjusning! Herrskapet har således stor körrespon åance? BE Ar Bb. ter 199, 201) 202 vek pv