Aftonbladet – 2 september 1868, sida 2

Article Image
STOCKHOLM den ? Sept. Under öfverskrift Skandinavismen meddelar Folkets Avis från en halofficiel Berlintidning, hvars namn den danska tidningen dock ej närmare uppgifver, en uppsats som, trots åtskilliga faktiska oriktigheter och derpå bygda förhastade slutsatser, onekligen är från det hållet ganska märklig. Oaktadt det är mycket betecknande, säger der den preussiska tidningen, synes det dock ej ha öfverraskat någon, att konungen af Danmark rest till S:t Petersburg strax efter hans sons och tronföljares förlofning med den svensknorske tronarfvingen (!), hvarigenom den skandinaviska nordens , förening en gång i tiden göres möjlig. Ar det något hof för hvilket denna nyhet varit obehaglig är det det ryska. För detta är denna förlofning ungefär likbetydande med en framtida utestängning från verldshatvet, och de ryska tidningarne ha äfven som en utväg föreslagit förvärfvandet af en hamn i norska Finmarken. Czaren är visserligen för ögonblicket icke hemma och kan således ej sjelf läsa lagen för konung Christian för det han inlåtit sig på de skandinaviska ideerna, men mågen, storfursten tronföljaren, kan naturligtvis hka bra taga emot de ursäkter hvarmed hans hustrus fader skall söka öfverskyla den nya ovälkomna slägtskap hvari han bragt honom. Det måste för Danmark vara af lika stor vigt nu som förr att ej ådraga sig Rysslands vrede. En inträdande kyla i förhållandet mellan de två hofven kunde lätt ha till följd ett slags europeisk sanktion af status quo i Nordslesvig. Ursäkter göra emellertid ej sjelfva saken oskedd; det är nu afgjordt, att om dödsfallen inom de båda nordiska furstehusen följa på hvarandra efter och icke emot mensklig beräkning, skall en gång samma konungapar intaga alla tre tronerna. Dermed är det visserligen ej gifvet, att samma politik skall följas i de tre staterna, men det väsentligaste hindret härför, de regerande familjernas motsatta intressen och sträfvanden, är dock undanröjdt, och skandinaverna skola så mycket lättare, säkrare och snarare nå sitt mål. Det är föröfrigt knappast troligt, att följderna af denna politiska förlofning skola låta vänta på sig tills de tre tronerna blifva lediga. Konungen af Danmark skall väl nog hålla sig tillbaka, men konung Carl den Femtonde, hos hvilken idealismen spelar en så stor roll, skall knappast vara benägen att uteslutande hängifva sig åt sina ska!deoch konstnärs-fantasier och öfverlemna åtsin måg hvad han tydligen anser som sitt kungliga värf: Nordens förening. Det skulle ju också vara underligt, om väntan på denna framtidshändelse och det derat alstrade förtroligare samqvämet mellan de två hofven skulle blifva utan allt inflytande på politiken. Med denna förlofning börjar i allstillhet ett nytt betydelsefullt skifte i den skandinaviska nordens historia. Vi tro att man i Tyskland, under inflytelsen af vår tillfälliga nationella strid med Danmark, i allmänhet öfverskattar betydelsen af de svårigheter, som ställa sig i vägen för förverkligandet af den skandinaviska enheten och ej har den rätta blicken för denna ides betydelse. Hvad som då och då anföres om skiljaktighet i språk och fientliga historiska minnen har ingenting att betyda: detsamma kan sägas om vårt eget fädernesland. I Schwaben talas en helt annan tyska än i Pommern eller Mecklenburg, men det gemensamma bildade skriftoci talspråket utgör det nationella föreningsbandet. Ungefär detsamma är förhållandet med svenskar, norrmän och danskar, hvilkas språk äro så närbeslägtade. Lika litet som minnet af slaget vid Leipzig i våra dagar åtskiljer oss tyskar, lika litet åtskilja lika gamla eller ännu äldre traditioner svenskarne och danskarne. I skandinavismen sammansmälta det materiella och ideella, och häri ligger garantien för att hon en gång skall fsgra. Motståndet emot henne blir med hvar dag allt svagare, och när det, såsom säkerligen skall ske, slutligen blir besegradt, hafva vi en alltid beredd och stridsduglig bundsförvandt mot Ryssland, medan våra egna beröringsunkter med det förenade norden då skola ättare låta till ömsesidig tillfredsställelse ordna sig. TREE ERNASAKOSEAERE

2 september 1868, sida 2

Thumbnail