Aftonbladet – 1 september 1868, sida 2

föreställning, att det nämnda stadgandet genom riksdagens beslut förlorat laga kraft. Ovedersägligen är det en sorglig begreppsförvirring i Sverges lagar, att medan betraktelse af Guds ord på hvilodagen på privilegieradt rum och af privilegierad person af lagen fastställes såsom en borgerlig dygd; samma handling — och hvem vågar påstå att icke den senare varit till lika stort gagn för åhörarne? — af lagen stämplas såsom ett brott. Det är sådana skärande motsägelser i lagarne, som åstadkomma den ringaktning af lag i sin helhet, som är ett så vådligt samhällsondt i vårt kära fosterländ. Måtte kyrkomötet stadfästa riksdagens beslut! 2. För utöfvande aflärareverksamhet emot kyrkorådets förbud har kolportören OC. E. Malm af Aska häradsrätt genom utslag af den 8 sistlidne Juni blifvit dömd till 60 (sextio) rdr böter till tveskiftes mellan åklagaren och socknens fattige,. I utslaget framhålles särskilt, att svaranden erkänt sig vara baptist och uppträdt vid sina trosförvandters sammankomster till andaktsöfning inom Motala församling, utan att trosförvandterna erhållit Kongl. Maj:s tillstånd att utgöra egen törsamling. Det skulle deraf vilja synas, som vore afsigten från statskyrkans sida att genom dylika våldsåtgärder söka förmå dissenters att enligt föreskriften i k. förordningen af den 23 Okt. 1860 angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning ingå till Kongl. Maj:t med ansökan att få bilda församlingar. Men en blick på denna lag öfvertygar dem snart, att de derigenom skulle utsätta sig för ännu talrikare anklagelser, ännu drygare böter och längre fängelse. Om en. dissenterpredikant blott vågade sig utom bönehus eller kyrkogård för att förkunna evangelium vore han genast hemfallen till böter eller fängelse, och ej först under de vilkor, hvarunder sådant nu drabbar Honom. Det är ej heller ett lagbrott emot nämnda förordning att ej göra en sådan ansökan; då lagen leninar rum för personer att både tro och bekänna hvad. som helst, men ändock uttryckligen förklarar dem för medlemmar af svenska kyrkan (se g 14). Och för sådanas utträde uppställas så svåra vilkor, att afsigten tydligen är att förmå dem, att oaktadt sin atvikande öfvertygelse förblifva medlemmar till navinet af statskyrkan. CTINERTYTRIAERSSNTLAEBES