Aftonbladet – 1 september 1868, sida 2

DE VIS TAL? SIV OCR I Sept Från våra Nordpolsfarare. (Utdrag ur ett bref från chefen, kapten von Otter, å ångfartyget Sofia.) Green Harbour, Spetsbergen den 2 Aug. 1868. SL Hittills har vår färd varit både ångenäm och lycklig, hvilket vi alla hoppas skall fortfara, ehuru vi ännu icke hunnit mer än nätt och jemt vår resas början. Endast en motgång ha vi haft, nemligen att från Spetsbergens Sydkap ieke kunna kommit ostligare till Tusenöarne, hvilken önskan strandade mot en tät drif-ismassa. Då vädret var nästan stillt, försökte jag under 5 ä 6 timmars tid att komma igenom den tjocka ismassan; men ju djupare jag kom in i den, desto mer sammanpackad var den, och då tiden derjemte var dyrbar, nödgades jag slutligen öfvergifva försöket. Professor Nordenskiölds först uppgjorda program följdes derföre, nemligen att först besöka Spetsbergens vestkust, och i enlighet dermed gingo vi till Isfjorden. Uppehället å Bear-Island inskränkte sig till fem dagar. Nordenskiöld hade önskat att först komma i land på nordsidan af ön, men som hård nordlig vind med hög sjö var rådande, ansåg jag det svårt att under sådana förhållanden å en för alla okänd kust med pålandsvind landsätta vetenskapsmännen med den betydliga qvantitet saker, som de skulle ha med sig, hvarföre jag i stället ankrade i Sydhamnen, Sedan alla saker der kommit i land, gick jag åter till sjös för att loda. -Jag låg ute öfver natten, men andra dagen måste Jag återvända till följd af hård vestlig vind. När jag nu sökte ankarsättning, gick jag in der jag såg vatten falla ut, och hade lyckan när jag landade icke blott att finna färskt vatten, hvarmed jag fyllde förrådet, utan ock stenkol och drifved. Under det löjtnant Palander fyllde vatten, gjorde jag några ortbestämmelser. Af stenkolen hunno vi ej medtaga mer än 10 säckar. Blandade med andra kol äro de ganska bra, men äro temligen bituminösa och kaka sig på rosterna. Jag hoppas den tur, Nordenskiöld synes ega. oafbrutet skall fortfara. Samma dag vi lågo i nyssnämnda vik och fyllde vatten, hade han med sin handtlangare begifvit sig in åt ön för att landvägen komma till dess rdrida, hvarest vintern emellan 1865 och 866 en skjälfångare hade byggt en stuga, hvari han tillbringat hela vintern. Nordenskiöld tänkte der slå sig ned några dagar. Efter sju timmars besvärlig vandring fick han se oss till ankars i viken, och avsträngd som han var blef han glad att få komma ombord till: oss, Efter hvad vi mu veta, hade han haft mer än fyra timmars väg qvar, ty ön är omkring tre gånger längre än hvad föregående undersökningar gifvit anledning förmoda. Följande dagen gicsx jag med Sofia till den efterlängtade Nordhamnen. Vi uppmätte densamma, hvarefter vi återgingo till Sydhamnen. Endast undantagsvis bar vädret varit sådant, att jag vid Bearlig, hvarjemte tidvattnet löper med två mils fart. Hela vägen från Tromsö och hit till.Spetsbergen har jag reguliert lodat, och böra dessa lodningar blifva ganska intressanta. Ingenstädes fanns större djup än 300 famnar, och i närheten af Spetsbergen, d. v. s. på rierade djopet oupphörligt från 30 till 180 famnar. Jag har låtit göra en inrättning, medelst hvilken lodet inhalas med ångkraft, hvarigenommycken lättnad vinnes för den fåtaliga besättningen. Såvidt jag kan märka, är belåtenheten allmän ombord. Visst ör det ibland en liten kollision emellan å ena sidan sjöofficerns sträfvan att hålla rena däck m. m. samt det på sjön antagna bruket att söndagen för besättningen om möjligt skall vara en hvilodag — och å den andra vetenskapsmännens önskningar att oafbrutet arbeta åt sitt mål; men med ömsesidiga små eftergifter går allt bra, och ett godt förhållande är rådande. Herrarne Palliser, hvilkas färd till Spets-!s bergen säkerligen varit omnämnd i svenska tidningarne, komma i morgon med sin yacht hit och spisa middag hos oss, hvarefter vi gå till Advent-Bay, hvarest vi hoppas träffa markisen af Hastings, som med sin -yacht om några dagar går till Norge och med hvilken vi hoppas kunna sända bref hem. Hrr Palliser hafva varit så långt nordvardt som 809 30, utan att der hafva sett annat än öppet isfritt vatten, hvilket ju låter godt för oss. Vår afsigt är nu att gå nord hän och besöka Kings-Bay med flere ställen, samt vidare antingen till Gillis-land eller Grönland, beroende af omständigheterna, innan vi i Kobb-Bay aflemna våra hemvändande: reskamrater, och vi sjelfva sedan styra rätt Nord ! Islands ankarsättningar kuvnat ligga utan : ånga oppe, ty hållbotten är ytterst då-! 20 mils afstånd derifrån och fram dit, va-. — je Oh