Aftonbladet – 1 september 1868, sida 2

tillbaka i sin ödsliga sal och svor öfver at ej ha något att göra och öfver ett sådan väder, som hvarken tillät honom att komm: ut eller andra att komma hem till honor Avdlösa af fasa stodo tvenne betjenter i rum met utanför och hörde huru deras herre ska tänderna och utöste halfböga förbannelser samt väntade att blifva tillkallade och erhålla ett obehagligt uppdrag, åtföljdt af er släng: eller båda delarne. Men när nu vän. tan derinne blef enslingen alltför olidlig, hörde en af betjenterna honom högt utropa: jag vånnar sjelfva afgrondens furste kom i detts ögonblick, bara jag finge någon att spela med Han hade ej väl sagt ut ordet, förr än ett Rana af fyra kolsvarta hästar, dragande en likaledes svart vagn, körde upp på gården. Ivå vagnslyktor med eldrödt sken upplyste det dystra ekipaget och en nattsvart lakej slog ned fotsteget för en fin, svartklädd herre, som lätt hoppade ur och ljudlöst sprang upp för trapporna. Innan betjenterna, som åsågo llt detta genom fönstren, hade hunnit öppna lörrarne, slogos dessa upp af sig sjelfva och len främmande gick in till hexrn af Engsö och stängde dörrn efter sig, eller rättare sagdt: ät den falla igen, och betjenterna, häpna och örvirrade rusade ned att åtminstone bestyra om ekipaget, men detta var spårlöst försvunet. Darrande återvände de då och hörde edan hallvanatten igenom huru tärningar ullade och kort kastades på bordet in i deas herres rum. Slutligen blef allt tyst, men ngen af betjenterna blef inkallad tör att jelpa sin husbonde vid afklädningen, och cke heller sågo de den främmande utgå. Då le ändra morgonen återsågo sin herre, var an änna blekare och tera svår än vanligt, ch bar sedan den natten alltid på sig en ja, den de aldrig sett förut. Om don titvtsptlaret. varit nog artig utt