Aftonbladet – 31 augusti 1868, sida 2

a ODEN OT RE på, att nagot sådant kunde inträffa, utan attaf lock egentligen veta hvarför. Men för öf-för igt har vårt grannskap med Ryssland norrut I hå nittills icke beredt oss någon olägenhet. Vi halde bestämdt fastställda gränslinier, och vi hallar traktater, som reglera samfärdseln meilan ev båda rikenas undersåter. Småtvister mellanko desse inbördes afgöras af de lokala myndig-ha heterna på ömse sidor om gränsen, allt efterpr som tvisten uppstår i det ena eller andralge landet, och allt är så bra och hyggligt in-st: rättadt, som man kan tänka sig. Störstalär delen af landets upplysta allmänhet tänker ge derför föga på, att någon fara för oss kan lfö uppstå af detta grannskap till en aggressiv let stormakt sådan som Ryssland. Allting harldi ju hittills varit godt och väl, hvarför skullelbe det då bli annorlunda? Ja hvarför? Danska l til Dagbladets läsare ha svårt för att tatta, attre Ryssland skulle kunna ha något intresse aflti att ställa till trassel med någon för att vinna sk en jordremsa, af hvilken det allra mesta tilll A och med icke är annat än den kala gråstenen lig långt norr om polcirkeln och ända ut motlde norra Ishafvet. Men olyckan är, att Finn-isa marken har den förmånen att ega hvad detki stora Ryssland helt och hållet saknar, nemsi ligen säkra, isfria hamnar. Det låter högst ge besynnerligt, men det är icke desto mindrelA verkligen händelsen, att under det att våra gi hamnar vid Skagerak äro tillfrusna hvarje re vinter, lägger deremot isen sig aldrig på hamlst narne vid Ishafvet. Det är golfströmmen sh som gör det. Nu är det väl icke någonting m nytt, att Ryssland med denna omständighet fö för ögonen i all tysthet hyser en varm önlse skan, gående ut på att tillegna sig den stora ltc herrligheten, hvilken är så mycket större, som det hittills måst finna sig 1 att undvara l den. Tvärtom är det lika så väl kändt hos å oss som i sig sjelf naturligt, att så är fallet. ; Men, såsom det också yttras i en artikel i detta ämne i den bekanta panslavistiska organen Moskoskija Viedomosti, hvars innehåll , nyligen blifvit refereradt i våra tidningar: Vestmakterna och isynnerhet England ha ständigt förhindrat Ryssland från den åsyftade områdesutvidgningen på detta håll. Och det är saken. Danmark litade icke mera på vestmakternas mellankomst i händelse aflg någon fara för tyska anfall, än man här ilr landet litar på samma betryggande mot Rysss land. Danmarks exempel borde ha lärt oss,!g huru mycket denna säkerhet verkligen harlt att betyda i våra dagar. Men hvad exempt let icke har kunnat uträtta i denna riktning, d det skall kanske alltför snart egna bittra erfarenheter visa sig i stånd till. Ryssland bar k ju på den senare tiden börjat göra i natio-!h nalitetsideen, och olyckligtvis skall det kunna k begagna denna såsom förevändning för östra g Finnmarkens inkorporation. Bland den spridda In norska befolkningen i detta distrikt finns det t 0 r t nemligen omkring 5—6000 qvener, tillhörande samma nationalitet som invånarne if det ryska Finland, dels invandrade, dels härstammande från detta land. På dessa qveners språkliga och folkliga egendomlighet har is först på den senare tiden något afseende gjorts från vår statsstyrelses sida, och under det man nu dragit försorg om, att de kunna få höra Guds ord förkunnadt och erhålla undervisning i sitt modersmål samt urdervisas efter läroböcker, författade på detta, nödgades de förr i tiden att antingen lära sig norska eller lefva utan all kunskap om Gud och och om verlden, Vid vårt universitet finns det nu ett professorat i finska och lappska, och alla teologie kandidater, som vilja bli prester deruppe, måste först underkasta sig examen i dessa språk. Men allt detta kan naturligtvis icke hjelpa. Qvenerne tillhöra en från norrmännen alldeles åtskild nationalitet, och misshälligheter mellan qvener och norrmän höra derföre icke till sällsyntheterna. Utom de bofaste finns det äfven en icke ringa nomadiserande befolkning, som har sitt hem i Ryssland, men drifver sina renar öfver på norsk mark på bete sommartiden, och vidare en hel mängd ryska fiskare, som idka fiske i de norska fjordarne. Att dessa båda klasser under sin oupphörliga vistelse på norskt område icke undgå att råka i tvist med de norrmän, som de der träffa på, är! lätt att fatta, och lika säkert är det, bådel att de icke alltid ha orätt och att de icke lalltid erhålla upprättelse. Det skall således licke falla sig så särdeles svårt för Ryssland, . när först tiden befinnes vara kommen, attl. med skenbar styrka kunna framställa påståI endet, att det i östra Finnmarken finns en -Ibroderstam, som med fullt skäl påkallar, I sina ryska stamförvandters sympatier och unIderstöd mot ett tyranni, som utöfvas mot Idem af norrmännen. Och det skall kunnal -llåta sig göra så mycket lättare, som våra I myndigheter deruppe icke lära göra sig nåI gon synnerlig flit om att åvägabringa ett godt v förhållande, hvaremot åter den ryska rege-l, Iringens embetsmän med stor omsorg samla l. Jallt, som en gång kan användas såsom doku-I menter i den angifna riktningen. Professor IL. Kr. Daa såg t. ex. under en resa genom. I Finland i fjol somras hos guvernören i Uleå-, I borg en mycket stor packa, innehållande l -I klagomål från ryska undersåter öfver dem. tillfogade oförrätter i Norge. Åtskilliga omständigheter tyda också på,l! latt Ryssland i en mycket snar framtid tän: I ker egna denna sak en särskild uppmärk-! . samhet. Den ryska generalkonsuln i Kri-l! I stiania, statsrådet Mechelin, finne till födseln, : I gjorde förra året en resa upp till de norska . gränsdistrikterna mot Ryssland för att med -legna ögon iakttaga förhållandena. En sådan resa är icke någon kort tur, som kan företagas en gång i månaden; om sommaren bet höfver man omkring tre veckor att resa från I Kristiania till Vadsö, och generalkonsulns utI flykt måste derför nödvändigt företagas för lett vigtigt ändamål. Här fa vi ingenting j annat erfarit om dess resultat, än att han I skall ha fånnit allt godt och väl. Detta var li fjol. I år i början, af Maj, erhöllo myndig: heterna här genom utrikesdepartementet i Stockholm underrättelse, att en högre preussisk -lingeniörofficer, generallöjtnanten von SchweiI nitz, som arbetade på ett jemförande vetenI skapligt verk öfver den militära byggnads, konsten, med det allra första skulle ankomma hit i landet för att göra studier till detta sitt arbete, hvarföre man anmodades att lemna honom allt möjligt bistånd. I medlet af Maj månad ankom den preussiske herrn också paneka riktigt hit. Hvar och en,som I visste hvad som här kunde vara att studera .!i militärisk byggnadskonst, såg i det uppa gifna ändamålet med hans närvaro blott en temligen naken förevändning. Man var böjd I jt e g I e J u t s