Man har jemte detta allt talat om ett par behof, hvilka Humlegården skulle kunna för Stockholm uppfylla. Det ena är en lokal för en ständigt varande industri(och konst-)utställning, dit man kunde begifva sig för att lära känna huru många steg vi hafva tagit på konstflitens bana och huru många ännu för oss återstå. Det andra är en byggnad för folkkonserter eller större allmänna sammankomster, populära föreläsningar i större skala och dylikt, och denna om möjligt så inrättad att den åtminstone tidtals kunde vara ställd i förening med en vacker och rik vinterträdgård, så mycket mera behöflig, som Stockholm alldeles saknar något dylikt tillfälle för nöjen, hvilka för en befolkning kunna blifva af den mest förädlande vigt. Allt detta torde vi ej behöfva mera än rär antyda; behofvet är för ofta insedt och uttaladt blott om lokalen har man hittills varit i villrädighet. (Forts. följer.) ERSSON