Aftonbladet – 26 augusti 1868, sida 2

Bibliska historiens förtäljer i stället, huritn ud låter Ketienå fig äl en mordengels,s sn der anställer en allmän massacre på allt h rsvfödt i Egypti Jand; huru Gud ingår rmligt aftal med satan om att tortera fromfi a öjniskop liksom af nyfikenhet att fört ; skäll se hvad de kunna tåla vid; huru en frömme Jakob skördar den rikaste älsighelse till I5öK för Eedrägeriet möt sin röder; huru Simsons underbara chevelure :odades och huru hans räfvar huserade i listbernas säd; huru Tobias förlorade synen ch huru Jonas kom i mörk arrest i hvalskens buk, im, m. d. Och med detta viljen utveckla barnets religiösa föreställningar ch sedliga anlag, detta kallen I religionsndervisning ! Det är föröfrigt ej blött den allmänna; opulära religionsundervisningen, som karakeriseras på saimnia gång af denna vidskep-t ga vördnad för en del af den hebreiska itteraturen — märk väl, att mer än en del f judarnes nationallitteratur omfattar gamla estamentet ej — och af denna vidunderliga metod; att ur densamma; till föremål för tudiim, utvälja de mest betydelselösa, de vinst lärorika eller uppbyggliga fragmenter, wilka ej gifva någon föreställning om den udiska odlingen, dess förutsättningar och utveckling, dess innehåll och betydelse, detl örgängliga och beståndande deri. Ty, berakta vi saken närmare, så befinnes det förjålla sig på väsentligen samma sätt med den eologiska lärdomen. Liksom den i allmänhet ufslutat sitt förmenta s. k. vetenskapliga system och ej vill höra talas om möjligheten at något som helst framåtgående i kunskaskapen om Gud och menniskans förhållande ill honom, så har den ock särskildt sin uppfattning af judendomen fix och färdig. Den har t. ex. en gång för alla fastställt, att judiska folket, såsom sådant och derför såsom nation ansvarigt, har gjort sig skyldigt till det svåraste af alla brott, man kunde säga: det enda verldskistoriska brottet, och att det derigehom ådragit sig den mest exceptionella af alla straffdomar, fullkomligt ensamtstående i folkslagens historia — ehuru dock denna handling på samma gång är det mest providentiella bland alla fakta, ty utan henne skulle ju hela den kristna, försoningsläran ramla. När man då, såsom Salvador i ett berömdt arbete, visar att judarne enligt sin religions tydliga föreskrift måste anse Jesus, som sagt sig vara Gud, skyldig till hädelse, hvilken skulle med döden straffas;3) när man ådagalägger, att ransakningen och domen, så som de beskrifvas i de af kyrkan åberopade källor, till fullo öfverensstämde med gällande lag; när man erinrar, att kristna kyrkan också till bålet eller schavotten dömt dem, som velat kullstörta hennes lära, ja dem som, utan sådan afsigt, blott afvikit från hennes förnuftslösa dogmer; och när man slutligen frågar, hvarför dessa många af kyrkan, i religionens namn och till Guds ära, begångna menniskomord äro ej blott mindre brottsliga, utan tillåtliga, ja berömliga, medan det likartade, som tillvitas judarne, skulle vara det fördömligaste, hvarom menniskoslägtets häfder tala — hvad svarar kyrkan då? Hon tiger, låtsar intet höra, eller ock tömmer hon till dräggen sina anatemers ymnighetshorn. När sedan den historiska kritiken förklarar 4) för ohistoriska berättelserna om rättegången inför sanhedrin, om dess dödsdom öfver Jesus, om folkets yrkande på hans död, och bevisar att Jesus tillfångatagits och afrättats af romerske ståthållaren, och att judarne således ej äro ansvariga för hans död, hur beter sig då den bekännelsetrogna teologien? Vi ha nyss bekritvit metoden. Systemet är ju en gång för alla uppgjordt: enligt detsamma skall judiska folket spela en roll, som aldrig vari dess; någon forskning får här icke finnas, historien bannlyses och förståndet förkättras. Teologiens föreställningar om det skede i civilisationens historia, som bär judendomens namn äro någonting på förhand, för vissa ändamål, konstrueradt, en tenden dikt, ställd under skollagens och missgerningsbalkens gemensamma hägn. Oerhörd talang och lärdom h: under tidernas lopp användts på lärda förfalskningar och på deras afslöjande: Phalaris bref, Sanchuniatons feniciska historia, Macphersons Ossian, dessa och andra fenomene med deras förfäktares och vedersakares namn från Richard Bentleys och Grotefends til dem af lägre ordning, vittna om bedriftern: på detta fält. Men härunder låter man bestå genom århundraden, såsom grundval fö kristlig, bildning, den mest storartade för vridning och förfalskning af historien, son någonsin egt rum, mera omfattande och in flytelserik än någon. Den sträcker sig frå ilten på skolbänken, som anbefalles att in ära och tro på Guds kontrakt med djefvule: om den gudsmannen Jobs pinande och plå gande, till den lärde på biskopsstolen, nä han till stöd för angrepp på judarne citera skrifter, som — ej finnas och ej funnits till! 5 Ej ha vi härmed velat säga, att känne domen om judiska folket och dess odling skull I sakna betydelse för den religiösa upplysning I skolan åsyftar. Det yttrande af en stor for skare, hvarmed ortodoxerne pläga hugga vädret mot den fria vetenskapen, att nemli Igen naturens studium, när man går på djupe I dermed, förer till Gud, kan lika väl utsäga om allt sanningssökande. Alla vetandets gre nar stå med hvarandra i organiskt sambanc I Det är ej vi, som neka att man kan sök .) Gud i historien. Men, låte man då historie förblifva hvad den är, utan något anstalt I makeri, för att deri indikta eller derur ut draga sådant som endast finnes i förvänd Pr an 13) Miste lifvet — stadgar för samma brott vi 1734 års lag. :l4) Se dr L. Philippsons afhandling: Haben d Juden Jesum gekreuzigt? i Allgemeine Zeitun ; des Judenthumsv, äfven särskildt utgifven oc på en mängd europeiska språk öfversatt. -5) Se biskop C. A. Agardhs citat af Mizrat Tharah (!) i Statsekonomisk Statistik, II, 2,17,