Aftonbladet – 25 augusti 1868, sida 2

skall få det! tillade hon i vredgad ton, i det hon knäppte igen etuiet och skyndsamt lade undan porträttet; och han skall inte ens få se det! sade hon med ett slags skrik, som hade afseende på doktor Richard. . Min stackars gamla få! tänkte Dora, då hon lemnade Nanette och gick ned utför trapan; jag fruktar att din lycka är helt och hålet för ung och att du inte kan behålla någon för dig sjelf. Är du verkligen en ättling af denna stolta, strålande dam i sin rika blå sammetsdrägt? Du har kanske stoppat de spetsar, som din mormors mormors mor, såsom du kallar henne, bar omkring sin hvita hals, och blifvit betald af hennes kammarpigas dotterdotters dotterdotters dotter. Och hon har rätt uti att denna dams ansigte inte är olikt mitt. Jag var aldrig så vacker, men likväl finns det en slags nationel likhet oss emellan. Hvem vet om inte originalet var dottern till rfågon irländsk jakobit, som kom öfver med Jakob Stuart? Kanske är jag på långt håll beslägtad med Nanette. Och Nanette skall få mjölk och ägg och smör, eftersom skinka inte duger, och framförallt Jjus, för den slägtskap vi alla ega med hvarandra genom fader Adam. Hon skickade genast upp sina gåfvor till henne och då hon denna samma afton såg upp till Nanettes fönster, såg hon ett ljus brinna deruti. Natten var svart och qvaf; hvarken måne eller stjernor syntes till; men det gjorde Dora godt att se deita Jjus, och att veta, att den ensamma gamla qvinnan icke behöfde sitta och sörja i mörkret, Då hon vände sig om var hennes leenda så strålande, att mrs QOourtenay blef helt öfverraskad deraf. Mitt söta barn, byad du ser lycklig uti sade hon. aJa, jag är så ocksån, sv; a; men ja hyn säd ingenttug Um ljusen.