Aftonbladet – 24 augusti 1868, sida 3

EZONOMISET. q Carolin. ) När konungen på rikssalen den 16 sist Maj hemförlofvade riksdagen, yttrade ha: bland annat: Sedan I bifallit Mina försla; om prägling af ett guldmynt motsvarande ti francs, och om införandet af gramvigten vi läkemedels försäljning, är det första stege taget på den väg, som jag hoppas en gån; skall bereda oss fördelarne af ett med fler: länder gemensamt myntoch vigtsystem. Detta i trontalet intagna program kan ge nomföras ledigt nog, till båtnad för såviä staten som allmänna rörelsen. Kongl. förordningen angående svenskt guldmynt af der 31 Juli, intagen uti Aftonbladet för den 21 Aug., utmärker sig för tidsenliga förändringar och klarhet i uppställningen. Ehurv texten redan blifvit i sin helhet intagen i tidningen tillåta vi oss här återgifva de korta punkterna: i 1. Af guld skall präglas mynt, som till halt och vigt noggrannt motsvara det genom ofvan omförmälda konvention af Belgien, Frankrike, Italien och Schweiz antagna tiofrancs-stycket. Den 23 Dec. 1865 afslöts mellan ofvannämnda fyra nationer en myntkonvention, som med allt skäl kan sägas vara utgångspunkten för åvägabringandet af ett internationelt myntsystem. Att det första svenska nya guldmynt, som nu kommer att präglas, blir noggrannt öfverensstämmande med tiofrances-stycket, utgör en anslutning till den vigtigaste delen af berörde konvention. Det finnes två olika sätt att främja ett internationelt myntväsende, hvarigenom stora kostnader och mycken förargelse undvikas. Det ena och ojemförligt bästa, att antaga till myntenhet ett guldmynt, som, genom räkneenhet efter decimalindelningens grunder, kan fördelas i tiondelar, hundradelar o. s. v. Det andra, att genom inpassandet, i sitt eget från äldre tider brukliga myntsystem, af ett eller flera myntstycken, hvilka fullkomligt mnoggrannt uti hela tal kunna jemföras med ett eller flere af de guldmynt, som antingen äro redan uppgifna i myntkonventionen, eller blifva en naturlig följd af det internationella myntväsendets utbredning. Sverge har nu genom att göra början med utprägling af tiofrancsstycken valt den bästa anslutningspunkt, som kunnat utfinnas. Såsom exempel på det antydda andra sättet att närma sig ett gemensamt myntväsende må anföras, att Österrike beslutit utmynta fyra-florinerstycken af guld, alldeles noggrannt öfverensstämmande med tio-francsstycket. Förenta Staterna komma att utmynta två-dollars-stycken lika med tio-francsstycket, och England framdeles sin sovereign eller pund sterling, lika med 2!e caroliner eller det blifvande tjugufemfrancs-stycket. 2. mom. 1. Detta guldmynt skall benämnas Qarolin och skall innehålla nio delar rent guld och en del koppar, eller hafva en halt af niohundra ett-tusendelar, hvilken blandning kallas myntguld. Det svenska myntguldet hade, enligt den nu upphäfda förordningen, en blandning af åtta delar rent guld och två delar koppar. Detta myntguld var väl mjukt, hvilken olägenhet nog blifvit bemärkt i händelse dukaterna kommit i omlopp. Men icke endast denna olägenhet, utan en annan af ändå större vigt föranledde förändringen, den nemligen att alla de nationer, som sträfva för ett gemensamt myntväsende, böra förena sig om en gemensam halt, ty förslitna mynt kunna då lätt emottagas efter vigt. Örfvergången till nio tiondelar fint torde icke möta något särdeles motständ, icke ens i England, det enda land, der en större mängd guldmynt blifvit utpräglade, med en halt af elfva tolftedelar fint. Detta moment i förordningen gifver namnet carolis åt det nya guldmyutet, och hoppas vi att carolinen skall blifva myntenheten i det blifvande svenska myntsystemet. Att antaga guld till myntfot innebär så stora och ovederägliga fördelar, att denna förändring icke bör komma att röna annat motstånd än det, som trögheten alltid söker att uppställa; men när man antager en ny myntfot, så bör det myntstycke, som genom lag förklaras vara myntenheten, jemväl vara ett praktiskt utförbart myntstycke, och ej blott en supposition, hvilket är h ndelsen, om man skulle vilja till myntenhet antaga ett värdebegrepp uttryckt i guld, motsvarande t. ex. en francs. Hvad nu sjelfva namnet beträffar, så, ehuru vi tidigare uttalat den mening, att tio-francsstycket kunde benämnas dukat och tjugufemfranesstycket carolin, kan, enär benämninn egentligen är en smaksak, ingenting anras emot det val hvaruti regeringen stannat. Hurfvudsak är att myntstycket fått ett svenskt namn. Vi antaga gerna namnet caroin, och torde till följd deraf det blifvande tjugufem-franes-stycket icke böra få någon annan benämning än två och en half caroliner, hvilket jemlikt det nu fattade beslutet naturligtvis blifver på myntsbycket