Aftonbladet – 22 augusti 1868, sida 3

LITTERATUR -TIDNING Innebåll: Eneroth, Hvad vi ha att lära af hvarandr i folkuppfostringsväg. — Kastman och Brunius Norges och Danmarks historia. — Sunden och Modin, Svensk läsebok för elementarläroverket. — Erslev, Skoleatlas. — Vägkartor öfver Sverge. — Litteraturoch konstnotiser. Hvad vi ha att lära af hvarandra i folkuppfostringsväg. Några uppslagssatser af Öloj Eneroth. Lund. Berlingska tryckeriet, 1868. Ej så få tecken antyda att frågan om folkbildningen hos oss på den senaste tiden inträdt i ett alldeles nytt skifte. Ingenting öfvertygar oss derom bättre än om vi kasta blicken något tillbaka och jemföra den uppgift hennes målsmän för ej så synnerhgt lång tid sedan uppställde för hennes verksamhet och det mål, som mer eller mindre medvetet nu föresväfvar eller utpekas af dem, som intaga en ståndpunkt öfver detaljarbetet för dagen och derifrån obehindradt kasta blicken både framåt och tillbaka. Folkbildningen betyder nu ej längre denna mekaniska undervisning i de nödtorftigaste elementerna, som för några decennier sedan, ej utan motstånd, dekreterades åt den stora massan af folket. Så sannt är det äfven i den moraliska verlden, att ett, om än aldrig så litet, frö, utkastadt i en tacksam jordmån, ej kan undgå att följa utvecklingens lag. Den lilla telningen blir träd, och trädet spränger under sin växt sakta och omärkligt de band, hvarmed kortsyntheten sökt hålla det vid dvärghöjden. Folkskolan, sådan som framsynta män tävka sig henne, är ej längre en skola för stafving och kate ng, utan en verklig bildningsanstalt för folket, der det utan den vidlyftiga apparat af kammaroch lexlärdom, som nu i en sådan grad tynger på våra elementarläroverk, och på ett letvande, mera direkt på saken gående sätt kan få si meddelad en bildning för lifvet, hvilande på en nationel och äkta religiös grund. Det är med denna gruuduppfattning af folkbildningens betydelse och det arbete hon har sig förelagdt i de tre nordiska länderna, som författaren till ofvannämnda skrift går att undersöka hvad de tre folken härvid ha att lära af hvarandra, eller med andra ord det tillskott hvart och ett af dem redan gifvi till det gemensamma arbetet. Han rör sig ej här på ett nytt fält. Hvar och en, som följt folkbildningsfrågans RR hös oss under de stnare ären deh den Ittefätur, hvari