Aftonbladet – 22 augusti 1868, sida 3

denna utveckling gifvit sig ett uttryck, v att ingen mer än vår törfattare arbetat f att ställa frågan på den höjd hon nu intag Det är ett oförtröttadt, kärleksfullt arbe för en stor sak, som säkerligen redan i en nä framtid skall visa sig ha burit god frul Alt vi verkligen ha mycket att lära och lår af hvarandra blir ej denne författare svårt a visa. Norge har sin skarpt utpräglade n tionalanda, sin folkskollag, nordens bäst samt sin förträffliga folklitteratur. Vi sjelf kunna till det ömsesidiga utbytet bidra; med vår kommunala sjelfstyrelse, vår frivi liga folkbeväpning, och i allmänhet den on sorg, som egnas ät ungdomens fysiska upj , fostran genom gymnastik och vapenötninga I naturvetenskapernas införande i folkskolorn -qvinnornas användande såsom lärarinnor :desamma, småskolorna, våra slöjdskolor san våra skolbyggnader och skolmateriel. Dar marks bidrag äro ej till antalet så många, me väga så mycket mera: unum sed leonem. Dett lejon är friskolan, den af folket sjelf upp rättade, som ej endast inskränker sig till de egentliga så kallade friskolan, utan äfven om fattar folkhögskolan, tills hon genom all dess grader finner sin spets i den stora ge mensamma högskola för folket, som -sätte kronan på det nationella bildningsverket Denna skola är, säger författaren, framtiden skola. Vi kunna ej här följa honom i han framställning af detta ämne, der han låte oss kasta en blick in i folkbildningens stor: och ljusaframtid. Vi hänvisa blott alla som af det närvarande kunde känna sig för anledda att misströsta, till denna hr Ene roths framställning. De skola der finna er fri oskymd utsigt och mötas af en fris framtidsluft. eri pb ra RKA Norges och Danmarks historia för svenska folket och dess ungdom. Af Karl Kasimai och Thor Brunius. Stockholm J. Beckmans förlag. Det är med de båda nordiska grannlän dernas historia på samma sätt som med de ras språk: vi känna henne ofta mindre är främmande folks, såsom den engelska, franska eller tyska. Orsaken härtill är utan tvif. vel hufvudsakligen att söka deruti, att medan den allmänna historien utförligt behandlar de stora folkens öden, hon endast i förbigående och i kort sammandrag förtäljer om de mindre nationerna; och då vi ej heller på vårt språk hittills egt några lätt tillgängliga och i populär stil hållna specialverk öfver den norska och danska historien har hon för ett stort antal af den bildade klassen fö blifvit så godt som okänd. Det är jemförelsevis endast ett fåtal som ur Allens, Barfods eller Siegw. Petersens förträffliga arbeten gjort sig närmare bekanta med två folks öden till hvilka vi stå i så nära skyldskap. Hrr Kastman och Brunius som redan gjort sig fördelaktigt kända som läroboksoch läseboksförfattare, ha nu sökt fylla denna ist med ett arbete som, om det också ej kan sägas uppfylla fordringarne på en sådan ook, likväl som ett första försök på en hitills obruten mark förtjenar allt erkännande. De ha i hastiga drag gifvit konturerna till de väda brödrarikenas historia, och mera synas le ej heller ämnat gifva. Berättelsen har värigenom erhållit något väl mycket komvendieartadt och bär mångenstädes mera spår Mu kompilation än genomarbetning. Mest yckade synas oss öfversigterna, der de mest ramstående dragen i de särskilta perioderas kulturutveckling äro ganska väl teckade. Vi hoppas att detta första försök att göra en svenska allmänheten bekant med brödraolkens minnen skall snart efterföljas af ett nnat, der vi få litet mindre af konungalängjer, men i stället litet mera af folkets och de erkligt betydande personligheternas lif och istoria. Såsom en inledande öfversigt till tt sådant arbete skall dock hrr Kastmauns ch Brunii bok vara ganska lämplig, och det r ur denna synpunkt äfven som vi helsa jenne välkommen.