Aftonbladet – 22 augusti 1868, sida 3

ret j trogen om skandinavismens praktiska nytt ör genom det slående argumentum ad hominen er. jatt Skandinavismen lönar sig. Samme ofvan te nämnde danske skolinspektör, som anmäld ra ) hr v. Mentzers karta, yttrade vid en anmä ct. Ilan af en liten historisk svensk novell, at na I danskarne borde upphöra att låta öfversätt utt svenska arbeten och i stället läsa och köp adem på originalspråket, emedan de voro stun a, dom två, ja tre gånger billigare än dansk: va I Det är oemotsägligen klart, att följandet a oa ett sådant råd måste för oss svenskar sjelfv lgöra våra böcker och kartor billigare, eme ndan de få flere köpare. Likaså kunna vi ovår sida genom köpande af danska original r, arbeten fördelaktigt inverka på både vår ege a,joch Danmarks litteratur. Ett exempel ä just nu ifrågavarande skolkartverk, till hvil: at ket vi nu efter vår allmänna jemförelse sär 1 skildt örfvergå. nn! Författaren har ej, såsom våra förläggare a tyvärr ännu stundom göra, försmått att gifvc sitt kartverk ett vackert utseende. Detta vilkor för ett skolkartverk anse vi vigtigarc än månget annat, ej allerast derföre, att det mera locknar till betraktande och läsning. utan äfven derföre, att det odlar skönhetsr sinnet. En annan stor förtjenst, hvilken hr .. Erslev har gemensam med vår Mentzer är, slatt ej flera namn upptagas än som finnas i s läroböckerna. Derigenom vinnes mer än man r :H -tror, icke allenast derföre att ortens hastigare finnande underlättas, utan ännu mer derföre, att dess plats kanske för hela lifvet I bibehålles i minnet, hvilket blir alldeles omöjligt, när platsen, såsom på äldre skolkartor, n I är öfversällad af en bisvärm med bokstäfver, x bildande namn på ställen, om hvilkas rätta inbördes läge man aldrig får något begrepp och hvilkas läsning skänker samma nöje och bildning som t. ex. genomgåendet af namnsdagarne i almanackan. Särdeles smakfull och tydlig är den fysiska kartan öfver midtelEuropa med blå floder och bruna berg. Vi skulle blott ha önskat att se namnen på vattnen vensterlutande, hvarigenom de lättare skiljas från namn på berg, städer och dylikt. Kartan öfver Schweiz, hvilken i äldre tyska -Jatlaser vanligen ser ut att vara blott ett . I minne efter ett utslaget bläckhorn, är här tydlig, att man till och med kan läsa stä dernas namn och ser att det verkligen finnes slätter och befolkade dalar. Icke destomindre får man reda på både gletscher och alper. Genom tydlighet, enkelhet och vackert ut.Iseende har kartboken den stora förtjensten Jatt lämpa sig för afritning, hvilket dock allItid blir bästa undervisning för barn. Ju mer detta undervisningssätt vinner erkännande Joch ju mer man derigenom kan samtidigt undervisa i praktisk geometri, teckningskonst och i alla de vetenskaper, hvilkas fakta eller resultater kunna inläggas eller utmärkas på kartor (fornforskning, historia, statistik, botanik såsom växtgeografi, geologi m. m.), desto mer skall man finna nödvändigheten att vid läroverk för danande af folkskolelärare föranstalta om god undervisning i kartors uppsättande på fältet och uppritning efter riktiga grunder. I detta sista afseende skulle vi åt vår danske kartritare — hr Erslevs kartbok är udfört af A. Bull på ett högst förtjenstfullt sätt — vilja förorda det af de flesta folks topografer begagnade sätt att genom olika stilar mer skilja olikartade föremål, då man ganska väl kan begagna mindre bokstäfver och låta sjelfva föremålet framstå mer än namnet. Begagnar man stora stilar t. ex. på provinsnamn, större berg och dylikt, så kan man göra dem ännu större, blott de göras med skelettstil och ej med de af de flesta kartrikare alltför ofta använda fetstilarne, hvilka ännu qvarlefva från den tid då alla kartor öfversållades med små ortnamn, ur hvilka namnen på provinser och dylikt måste urskiljas genom smaklösa fetstilar, liksom öfverskriften på ett kapitel i en geografisk: lärobok. Det skadar ej att låta en lärjunge på en karta leta efter ett namn, i stället för att kasta det i ögat på honom. Tvärtom är det för honom nyttigt att söka efter det, blott denna forskning sker ibland afbildade naturföremål i stället för bland boktryckarstilar. Denna anmärkning gäller ej hr A. Bull eller gravörn hos hr Berentsen mer än någon annan kartritare eller gravör, utan vi framställa den mest af aktning för intresserade förmågor, hvilka utan tvifvel, om de finna en anmärkning befogad, deraf hemta mer gagn än af ett blott klanderfritt bifall. Riktigheten af vår allmänna anmärkning om för stora stilar torde hvar och en finna vid jemförelse emellan något af vår topografiska kårs senaste bladkartor och något af våra sista sjökort. Å det topografiska bladet borttages det intryck, som eftersträfvas genom en i och för sig kanske oöfverträffligt vacker fältteckning af stora namn på kyrkor, ehuru också dessa namn i och för sig äro mästerstycken af textningskonst. ÅA sjökorten deremot äro namnen vida mindre — synnerligast eller egentligen talas här om upprättstående stil — men fullkomligt lika tydliga, och blott derigenom framstår sjelfva föremålet eller hufvudsaken vida tydligare. Mången torde finna en dylik anmärkning)! föga väsentlig, och ännu finnas t. ex. yngrel? kartritare som ogilla dem, emedan de ännu ! betrakta en karta såsom en förskrift förl! textning. För kartritningskonstens utvecki a F f Tel TR PER ling är den dock af stor vigt, och vi begagna detta tillfälle för att frambålla den. Atlasen utkommer i 3 häften, a 80 skilling danskt (c:a 1: 64 sv. rmt). B. t . eo I — WVägkartor öfver Sverge. Oss föreligga två It ägkartor, båda nya, den ena är alldeles ny k RA 2