Aftonbladet – 22 augusti 1868, sida 2

å förhand uppgjort. Konstgreppetäridub-: el mening simpelt. För det andra fordras af en god bibelöfersättning, att den avita versindelningen vorttages. Det torde få anses som allmänt vändt, att någon dylik sönderhackning af let logiska och språkliga sammanhanget ej örekommer i de handskrifter, som förvara ya testamentets urtext; icke heller i de samla öfversättningarna från kristendomens idigare århundraden. Ja, hvarken i Luhers tyska bibelöfversättning, eller i den första fullständiga svenska öfversättningen från år 1541 finns någon versindelning. Hela det olycksbringande påhittet daterar sig från 1550, då den ryktbare boktryckaren i Paris Stephanus förströdde sig med detta arbete under en färd till häst från Paris till Lyon. Han satte ännu verssiffrorna i brädden. Så är Gustaf II Adolfs bibel (1618) anordnad. Men det galna blef ännu galnare, då något senare Theodor Beza skilde den sålunda splittrade bibeltextens smådelar (verser) från hvarandra, låtande hvar och en utgöra ett stycke för sig. På sådant sätt trycktes 1633 första gången en svensk bibel, och från och med 1703 års kyrkobibel är denna orimlighet en af vår statskyrkasvördnadsvärda institutioner. Proföfversättningarne af 1780 och 1816 ha dock dristat att återförvisa verssiffrorna till brädden och att dela texten, efter innehållet, i större stycken på det sätt, hvarpå ju nu för tiden allting skrifves och allting tryckes — utom bibeln. Att man omsider besluter sig att återvända till detta förnuftiga bruk, att dela texten i stycken, på det sätt ämnenas följd och sammanhang kräfva, samt derjemte att helt och hållet utesluta de förvillande verssiffrorna, är en oafvislig fordran. ju förf. i Tidskrift för litteratur, som nyligen behandlat detta ämne, tror att versindelningen måste qvarstå i brädden, emedan hon nu uppträder med arhundradens häfd och anförts i otaliga kring hela verlden spridda skrifter af det mest vexlande andliga och verldsliga innehåll, hvarföre allt för mycken oreda skulle föranledas -ai hennes borttagande. Detta skäl förefaller oss intetsägande: så länge kapitelindelningen qvarstår, blir ju mödan ringa att i er bibelupplaga utan versindelning uppsöka et! citat, och dessutom försvinna väl ej som er blixt trehundra års bibeleditioner från der stund, nya sådana utan versindelning börje utkomma. Vär tredje hufvudfordran är denna, at språket må blifva svenskt: i valet af ord, böjningar, i satsbyggnad, ordföljd. Hur li tet de herrar statskyrkoteologer, som utgör den nuvarande uppsättningen af den när: hundraåriga bibelkommissionen, bekymra sij härom eller, rättare, huru motvilliga de är mot detta kraf, derpå innehåller hvarje sid: af deras preföfversättningar de sorgligast prof.