Aftonbladet – 20 augusti 1868, sida 3

jag får en sömnlös natt och en onyttig promenad för mitt besvär. Mjölken och äggen voro mycket goda, mademoiselle, sade en sprucken och gnällande röst, och koppen var mycket vacker., Dora såg upp och blef varse den lilla gumman, hvars sorg hon den föregående dagen hade lindrat. Det gläder mig att höra, sade hon med ett leende. Och hvad heter ni, mademoiselle? fråde gumman ifrigt, i det hon lutade hufvuet mot sin högra axel och såg upp på Dora med ett par lifiiga bruna ögon, som icke buro något spår af ålderdom. Det kan jag inte säga er, svarade Dora hemlighetsfullt; jag är en förklädd prinsessa, och ingen får veta af det; men, tillade hon sodmodigt, i det hon blef varse gummans förvånade min, jag vet hvar ni bor, och jag skall komma och helsa på er Ja, gör det! ropade gumman. Tredje dörren till höger i fjerde våningen. Du stackars lilla fe! tänkte Dora, i det hon såg efter henne, då den lilla gumman gick n under hyalfvet och trädde in i huset, der non hade sett henne den föregående dagen; ni har sett bättre dagar, det är jag säker om. Och jag önskar verkligen att ni vore n fe, ty pi skulle då ge mig en underbar ycka i utbyte mot mjölken och äggen; hvaremot jag nu fruktar att jag bara får ett förjdmjukande afslag. Hon kände sig till hälften hågad att vända om, då hon kom in på den gata der monsiear Merand bodde; men det var redan fö sent, ty han stod i sin dörr och hade set henne och gaf henne en halft vänlig, halft ironisk helsning — åtminstone tyckte Dora så. (Forts. följer.)