Aftonbladet – 19 augusti 1868, sida 3

oupphörligt sattit och sedan tio å tolf år tillhört det då bildade republikanska partiet. — Han uppsteg hastigt till anseende inom kongressen på grund af sin talarför måga. Han uttryckte sig med ovanlig lätthet; bans qvickhet och sarkasm voro hans kraftigaste vapen. Medan han ännu var i full och oförminskad besittning af sina själskrafter tillföll, efter allas odelade mening, priset som den förste debattören ordföranden i finanskomiten, hvars skarpa ord kunde lika väl drifva oppositionen till raseri som tygla. majoriteten. Whigmajoritetens sista resurs, när det gällde att få -bugt med en motspänstig medlem, var alltid att låta Stevens u pträdamed ett tal emot honom. Thaddeus Stevens ställning under det senaste amerikanska krivet var märkvärdig att se. Medan han var edarc för kongressmajoriteten frågade han ej mer efter den än efter minoriteten. Om republikanarne ej delade hans åsigter, understödde han dem ej. Han genomdref äfven vanligen sin politik. Det var hufvudsakli-gen i följd af hans ihärdiga bemödanden som det republikanska partiet, som började kriget under öppen förklaring att det ej ämnae röra vid slafveriet, till slut nödgades afskaffa det. Det var Thaddeus Stevens äfven son för några månader sedan tvang det motsträfviga huset att anklaga presidenten. Han försvarade de rivaliserande amerikanska racernas fullständiga jemnlikhet. Han förfäktade städse den öfvertygelsen att de svarta ha samma rättigheter och äro lika goda som de hvita och denna sin öfvertygelse tillämpade han praktiskt i sin egen familj och vid sitt eget bord. Han uppoffrade aldrig sin öfvertygelse för ögonblickets kraf. Hellre än att gifva vika underkastade han sig nederlag. öns sa a AA Gå