Aftonbladet – 19 augusti 1868, sida 2

sällan i fönstret utan,att han syntes i sitt skrattande och nickande åt henne. Hon fattade äfven ett tyst deltagande för den lama professorn och hans bleka hustru, och sökte att förströ sig så godt som möjligt, men kunde likväl icke hjelpa, att hon då och då kände en viss oro och längtan. En vacker sommarafton var Dora i en mer än vanligt otålig stämning, då mrs Courtenay plötsligen yttrade en synnerlig lust till Fromage de Brie. Ack, herre Gud, hvad det skulle vara rart att ha litet sådan! sade hon, i det hon höjde sin röst till en liten gäll ton. Dora såg upp från sitt arbete och menade att denna lust väl icke kunde vara så svår att tillfredsställa. Nej, ack, nej, var det lätt klagande svaret, jag skulle inte på något vilkor vilja röra vid någon af dessa ostar som de gå omkring och sälja här, och madame Bertrands mjölkhustru bor långt bort i andra ändan af staden. Jag skall gå och hemta dig en ost, mammap, sade Dora hastigt och lade ifrån sig sitt arbete. Nej, nej, kära barn, det är allt för Jångt. Men Dora hade lust att komma ut och aflägsnade sig utan att lyssna till sin mors invändningar. Hon hade icke gått många steg, förr än hon, i det hon gick förbi det hus, der den lama professorn bodde, hörde ett klagande läte inne i porthbvalfvet. Porten stod öppen, och Dora stack in hufvudet och säg en gammal fattigt klädd qvinna på nedersta steget till ateatrappan sitta och stirra på några krossade ägg och litet utspild mjölk. En stenskål och en tallrik lågo i spillror bredvid henne, bKen jag jelpa er? frågade Dora,