Aftonbladet – 19 augusti 1868, sida 2

så högt, att mrs Courtenay vaknade och såg helt öfverraskad ut. Ack, Herre Gud, sade hon helt naivt, jag tyckte att jag var på en af våra trefliga bjudningar och att jag hade somnat medan professor Gray talade med mig om ett vetenskapligt experiment. Hvad det var väl att det bara var en dröm! Stackars mr Gray! Så tråkig han kunde vara! Gudskelof att hon inte saknar någonting, tänkte Dora med ett leende. Men hör bara på huru de prata och skratta der nere! fortfor mrs Courtenay helt godlynt. Du har inte någon aning huru muntra mina landsmän kunna vara, kära Dora. fon talade gladt och lifligt; det var tydligt att madame Bertrands och hennes vänners munterhet äfven hade satt henne i en glad och upprymd stämning. Nå ja, äfven jag vill vara glad och munter, tänkte Dora modigt. Men tyvärr går sådant lättare att säga än göra. Då Dora om qvällen gick tillbaka in i sitt rum, och såg på den stela och tåliga Griseldis, undrade hon om ledsnaden äfven hade varit en af denna dams pröfningar. NIONDE KAPITLET. Ett modigt hjerta går nog igenom vida mera än Dora hade att bära. När allt kom omkring, var hennes lott just icke så hård, Hon hade tak öfver hufvudet, dagligt bröd, kläder, allt saker, för hvilka tusentals menniskor kämpa och likväl endast med yttersta möda kunna förvärfva, sig. Hon hade detta och dertill frihet och ledighet, några få bövker, umgänge med tvenne personer, som höllo af henne, samt ett gladt och soligt lynne till ersättning för allt annat. Om hon stundom trvg ten ten soknadsfull stök, så var utt