Aftonbladet – 18 augusti 1868, sida 3

mattrock och tofflor. Tills dato har hr stifts eiutmannen hvarken genom besök, hos för eller på något annat sätt tillkänbhäpifvit mottagandet af den wppmärksamhet jag som der Kristiansardska brigadens sekundchef ansåg mig böra visa stiftets högsta civila embetsinan, och jag måste derför vördnadsfullt anhålla om att den uppvaktning jag den 29 i förl. månad gjorde stiftsamtmannen i Kristiansands stift måtte anses som den ej egt rum. Denna anmodan sker först och främst af aktning för den officerskår jag anser för en ära att tillhöra och hvars sekundehef jag, såsom nyss nämndes, är så lycklig att vara, och dernäst för att ej onödigt upptaga hr stiftsamtmannes särdeles dyrbara tid, nemligen för det ej omöjliga fall att hr stiftsjamtimannen en gång i framtiden skulle hedra mig med ett besök, en hedersbevisning, som jag mycket beklagar att jag ej längre kan mottaga. or Med synnerlig högaktning förblir jag etc. Ustar Morgenstjerne, Öfverstlöjtnant och sekundcehef vid MN Kristiansandska brigaden. På denna skrifvelse har stiftsamtmannen den 10 Augusti svarat med följande bref, som han dock ej ställt direkte till hr Morgenstjerne, utan till arntkommandot: Närlagde skrifvelse från hr öfverstlöjtnant Moxgenstjerne anser jag mig böra tillställa det ärade armekommandot. Det kan synas föga rimligt att jag spiller tid på en sadan sak. Men då skrifveisen har officiel karak ter, vill jag öfversända den, och då möjligen någon skulle kunna falla på den tron att jag i ett eller annat hänseende kunde ha pifvit hr öfverstlöjtnanten anledning Att Vara förtörnad, så vill jag säga att jag ej tror mig hafva gifvit någon sådan anledning. Sakförhållande öljande. För en tid sedan, enligt skrifvelsen den 29 Juli, satt jag i mitt arbetsrum i stiftsgården sysselsatt med arbete eller rådplägning med min fullmäktig kandidat Hageman och amtets djurläkare. Man anmäler då att öfverstlöjtnant Morgenstjerne var utanför och önskade helsa på mig. Min familj bor på landet; gården i staden har varit och är under reparation; alla rum, med undantag af kontoret samt fullmäktigens och mitt arbetsrum, äro ostädade. Jag satt i min vanliga arbetsdrägt, icke tofflor, som jag ej har här inne i staden, utan den fotbeklädnad jag begagnar på gatan, i kyrkan och hvarsomhelst, men ig var klädd i arbetsrock, som man gerna kön kalla nattrock. Det är i alla fall en mycket anständig klädespersedel, Då det anmäldes att öfverstlöjtnanten var utanför, bad jag honom vara god och stiga in. Han kom in innan ännu follmäktigen och djurläkaren hade lemnat rummet. Han satt en stund; det talades om af oss båda kända personer och förhållanden. Jag frågade henem öm han icke ville titta in till mia familj, och efter min uppfattning lofvade han det. Då han gått kommo fulimäktigen och djurläkaren åter in, hvarelter vi fortsatte våra öfverläggningar. Under de följande dagarne frågade jag tillfälligtvis efter hvar öfverstlöjtnanten bodde, ty jag kunde förstå att han ännu ej eller straxt kunnat inflytta i den familjebostad han berättade mig att han fått. Det svarades mig, jag vet ej af hvem, att han bodde på hotell, eller att han bodde hos byggmästar Friis. Jag är upptagen af mitt arbete hela dagen från bittida på morgonen till sent på aftonen, så att det i allmänhet för mig ej kan bli fråga om visiter på arbetsdagar, och omständigheter gjorde att jag ej, som ämnadt var, kom att aflägga visiten söndagen den 2 Augusti. Utan afseende på närlagde brefs innehåll har jag söndagen den 9 Augusti gjort öfverstlöjtnanten den skyldiga visiten, eller, då han ej var hemma, hos honom aflemnat mitt visitkort. Afskrift af öfverstlöjtnantens bref och denna skrifvelse tillställes departementet för det inre. Denna skrifvelse bör väl i alla händelser meddelas vederbörande. Detta bref är uppläst för min fullmäktig kandidat Hageman, som säger — hvad jag icke erinrar mig — att den, som kom ia och anmälte att hr öfverstlöjtnanten var utanför och ville helsa på mig, var en arbetare ute på gården, förmodligen en murararbetare i arbetsdrägt. Vogt.