Aftonbladet – 18 augusti 1868, sida 2

a AS SM MUIYGKEL INEera ITOTVänande som det ifrågakomna folket ej inom . sig saknade elementer för ett tidsenligt fram åtskridande. Men den långa dvalan tog slut och ett uppvaknande inträffade, föregånget likväl af en öfvergångsperiod, från början af femtiotalet till ungefär 1863, åt hvars yttringar af en yrvaken lefnadslust man endast j med blandade känslor af löje och vemod kan Il egna sin uppmärksamhet. Denna tidrymd af femton år i Finlands historia framställer en sannskyldig fåfängans marknad. Såsom representant af förra delen at denna tvetydiga glansperiod kan man med skäl anse en person, som af ödet ställdes på en plats, särdeles lämplig för att gifva den yttre impulsen 7. I till det charivari, hvilket isypnerhet i början karakteriserade denna uppvaknandets, era, och hvilken person ganska väl lyckades att till en ej oväsendtlig del aralysera hvarje djupare, af folkets verkliga behof motiveradt sträfvande, och det till förmån för en den inre torftigheten öfverskylande ytas efemera glans. Denna person var den bälde figuren, Finlands f. d. generalguvernör Feodor Feodorowitsch Berg, som för sin energiska verksamhet i denordvestra provinserna upphöjdes till finsk grefve. Denne man, hvilken redan genom tromanstjenster under polska insurrektionen år 1830 samt äfven sedermera på mångfaldigt sätt lyckats förskaffa sig en viss nimbus af att vara en skicklig och habil man, var generalguvernör öfver ryska Östersjöprovinserna, innan han kallades att bekläda samma post i det för Ryssland vida vigtigare Finland. Han öfvertog gerna denna post; det var ett tacksammare fält för det slags verksamhetsdrift, som lifvar numera ståthållaren i Weichselprovinserna, men liksom marskalk S:t Arnaud framI drefs af frelgstmaden att vilja visa sig värI dig sin marskalktitel och sina stora inkomster (400,000 francs) likaså fattades grefve I Berg af vurmen att i Finland skära sin lagerkrans för odödligheten. Och en energisk man utan skrupler kan i hans ställning göra ; mycket. Marken var väl förberedd för hans äfventyrliga operationer och det hedrar grefva Bergs skarpsinnighet att han insåg att föll ket verkligen till slut ledsnat i2 Ila å h att se vas SILt stillasåg när och att. det med stor otålighet emot2. ev förändring i regimens. När nu s6relYoD Då sitt sätt gaf klaven till ett nytt slang lif blef i sanning en stor del af nationen till en början bergtägen al en förvåning, som liknade glädje, och ett besynnerligt vorwärts (grefven talte helst tyska) genljöd öfver hela landet. Der blef ett kraflande och krälande som om man trampat i en myrstack. Det ena projektet jagade det andra och om någonting blott var rätt storartadt,, så kunde det alltid räkna på grefvens beskydd. Det blef en riktig grefvens tid för uppsluppna industriella företag, omogua nationalekonomiska fantasier med mera, men en sådan tid att grefve Pehr Brahe hade vändt sig i sin graf om han vetat utaf den. Gamle baron von Haartman, den förre periodens senaste sparsamme, småsluge, tyranniske financier, , häpnade öfver detta oerhörda slöseri med medel — som icke funnos till. Ilan, som visserligen då och då tillåtit sig en extravagans, bestående af något personligt anslag, någon skänk till ryska flottan 19. m. d., kunde dock ej förlika sig med I detta handlösa utkastande af penvingar. Der funnos dock smidigare viljor, som tillika sjelfva voro ansatte af den gängse reorganisationsmanien. Och så bar det utför. Man insåg nu i de, eller riktigare i den bestämmande kretsen att det ju var högst orätt att landets skogar, de höga kronan tillhöriga inberäknade, dels saklöst sköflades af sluga exportörer, dels ruttnade bort iödemarkerna. Man sökte afhjelpa det onda. Men huru? Att helt enkelt låta bättre bevaka kronoskogarne och tillika sälja det mogna virket till billiga priserjåt exportörerna ansågs troligen såsom en alltför simpel utväg, såsom, så att säga, för mycket amerikansk. I dess ställe inrättades en forstembetsmannakår, som kostar landet inemot femhundratusen mark, 320,000 sv. rdr, årligen, medan priset på virke ställdes så högt, att på sin höjd samma summa kan inflyta genom försäljning deraf. Derpå inrättades ett forstinstitut, också en småsak på tvåhundratusen mark (140,000 rdr) i anläggningskostnad samt ett par tiotusental mark dessutom i ärligt underhåll. Skada blott att detsamma efter ett par år måste fortsätta sin verksamhet utan elever. Afven på utvecklandet af landets kommunikationer var den store administratorr betänkt. Liksom Saima kanal var baror Haartmans bästa verk, så skulle det mycket modernare undret af en jernväg i Finland tillhöra grefve Bergs regering.. Så tillkon Helsingfors—Tavastehus jernbanan, bra nog äfven den i sina följder, men af vida mindre nationalekonomisk vigt än t. ex. en Åbo— Tammerfors bana eller en kanal emellan sjöHM mm mem mö arne Päjäne och Saimen skulle varit, hvilks he tvenne sistnämnda förslag på sin tid ifrigt ) förfäktades äfven, så godt det gick an, inom I pr pressen. Det låter otroligt, men hufvudmone tivet till grefve Bergs handlingssätt i dennas 2 fråga var icke förestafvadt af strategiska de intressen, ty när kan väl mellersta Finlanc di, åter blifva krigsskådeplats(?) utan af en Bergs sk hela väsende betecknande fåfänga; det va wi hans residens som skulle ega en jernvägsPp förbindelse. — Dock äfven på annat sätt arde betade grefven på kommunikationsanstalternas upphjelpande. Flere hundratusen markl m utlånades af allmänna medel åt ångfartygs-) a bolag, bland annat åt ett, som visade sin eraf känsla genom att uppkalla ett af sina fartyg be efter den ädle gifvaren. Ett af detta bolags fartyg gör emellertid turer blott emella Riga och Petersburg. Afven det politiska lifvet omfattades med ett slags välvilja. En officiel tidning satte upp, hvars make detta land aldrig kuvnat drömma sig (60,000 mark, 40,000 rdr ärlig anslag). Skribenter betaltes generöst, och man lyckades verkligen locka eller tubba til sig några remarkabla pennor. Samtidigt härmed trakasserades den öfriva pressen på all upptänkligt sätt. Svenska läsare skola dock ppeligen förstå den höjd af godtycklighet tr som grefve Bergs censur tillät sig. Jag kändel 2 tt blad, som under loppet af hösten 1855 h vären 1856 af sina ungefär 1000 spalte: r denna tidrymd (utom annonser) fick 7001! ,palter strukna af censuren och hvilka måste rsättas med uppsättning af mindre otilltändig, text. allmänhet hatade grefven vå det högsta den periodiska pressen och Im;