Aftonbladet – 14 augusti 1868, sida 2

Telegrafen talade i går om beslagtagna de-! pescher i Paris, om studentupplopp och talrika häktningar i den franska hufvudstaden. De hittills ingårigna direkta underrättel-: serna upplysa ännu icke tillräckligt de närmaste anledningarne till de uppträden, som den franska styrelsen fruktat att se alltför hastigt genom telegrafen förkunnade inför Europa; men redan de närmast föregående dagarnes underrättelser gifva tydligt tillkänna, att det var åska i luften. Det är en mängd sammanträffande tilldragelser, som upphetsat sinnena och göra ställningen, till utseendet åtminstone, mera kritisk än den på länge varit. Förföljelserna mot tidningsredaktören Rochefort, de våldsamma och hänsynslösa åtgärderna för att spana efter exemplar af hans tidning la Lanterne och flere i sammanhang dermed stående åtgärder hafva vidtagits med så uppenbart åsidosättande af bestämmelserna i gällande lagar, att allmänna rättskänslan funnit sig deraf i hög grad upprörd; det i Nimes begångna våldförandet ar den enskilda för ulingsrätten och hemfriden har väckt om igt ännu större sensation. Det bästa beviset på hurudan stämningen måtte vara finner man måhända i den omständigheten, att de sjelfständiga tidningarne tilltro sig att, allt trycktvång till trots, utslunga de mest ljungande artiklar mot de ifrågavarande åtgärderna och det system, å hvars vägnar de vidtogos. Eugtne Pelletan, t. ex., har i la Tribune, under rubriken Ett bajonettanfall, skrifvit några i hög grad upphetsande betraktelser öfver våldsbragderna i Nimes. Man har,, säger han, sedan sextio år tillbaka sett i Frankrikes laterna magica passera förbi tre eller fyra särskilda dynastier, mer eller mindre vänligt eller fiendtligt stämda emot demokratier, men ingen hade ännu våldfört sig på hemfriden. Man måste i sanning beundra buru Jättvindigt man vädjar till bajonetterna och leker med medborgares blod,, tillägger den snillrike fört: ttaren, sedan han beskritvit förloppet af militärmaktens inträngande i den enskilda församlingslokalen för att skingra dem, som der samlats för att rådpläga om en motkandidat för ett förestående val. TOpinion Nationale yttrar sig mycket kort — blott på några få rader — men derföre icke mindre energiskt rörande förföljelserna mot hr Rochefort och hans tidning. Abbe Maury — yttrar nämnda blad — sade till sansculotterne, som ville hänga honom på lyktstolpen: Kors! mina ner, skolen I se bättre härigenom?, Vi skola säga till regeringen: I hafven slagit sönder Henri Rocheforts Lykta, sen i bättre derigenom? Skall denna sönderslagning sprida något ljus öfver er politiks mörker? Efter hvad vårt gårdagstelegram gaf vid handen hade jäsningen den 10 dennes gifvit. sig luft genom en studentkravall, för hvars undertryckande polisen måst på ett energiskt sätt uppträda. Det återstår att se om den: kejserliga regeringen skall anse sig dermed. hafva afledt den hotande stormen. Att sluta af en kort uppsats i den af oss nyss citerade tidningen Opinion Nationale synes anledningfvara att befara, att kejsaren umgås med: afsigten att anlita den nu icke för första gången använda utvägen att afleda det imre. missnöjet: ett krig. Tidningen yttrar nemligen följande märkliga ord: Enligt särskilta underrättelser; som vityvärr ha anledning tro vara tillförlitliga, skall vinden temligen starkt blåsa mot krig, isynnerhet på de två serare dagarne. För hvem, för hvad skall man slåss? Det vet man ej så noga ännu, men såsom bönderne säga, börjen bara att slåss, I kunnen förklara er sedan. Det är ett tillfälle så godt som något annat, såsom Voltaire säger, att rensa jorden från två å tre tusen skälmar, som be-. sudla den, och att lätta de europeiska bud-. geterna med ett visst antal millioner och milliarder, hvilka till den grad nedtynga tem, att de göra all jemvigt omöjlig. Och detär i kraft af Guds nåd, som största: delen af monarkerne vilja så styra Europa! De goda no epniskornas Gud skulle kuna säga: Corbleu! si cest par moi quon Tine de la sorte, je veux bien, mes amis, que le Diable memporte ! TIndrarenrn rädmanstienst. Sedan K.